de växande matköerna
de växande bostadsköerna
den ökande ojämlikheten
hur ska poesin kunna stå upprätt
så lågt i tak
här i världen
det är en solidarisk vind som blåser
från ensamhetens yrke
men kalla det inte ett yrke
jag förstår att du tänker
på lokförarna
det är jordens ensammaste yrke –
och jag har redan fått sparken
från så många jobb
det är världens ensammaste
underbaraste
gemenskap
men kalla det inte ett jobb
inte en anställning
det är en vild strejk
mot slaverikontoret
och dess handgångna män
för poesin
den yttersta friheten
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar