Trots heltidsjobb som konduktör (och en hel del kärleksturbulens) har jag lyckats skriva tre artiklar under sommaren; en för Post Scriptum , en för Parnass och en för Ryska Huset . Samtliga planerade att utkomma någon gång i september/oktober.
Nu är det hyfsat lugnt, jag har gått ner på deltid, de ekonomiska problemen tornar visserligen upp sig liksom kärleksproblemet har ställts på sin spets, men jag har något mer tid. Och tur är väl det för snart är det dags för en ABF-kurs i estradpoesi (jag ingår i lärarstaben). Anmäl er gärna!
När ska jag våga fulblogga om mitt kärleksliv igen? Det kommer nog att bli på den här alternativa bloggen! Två opublicerade artiklar har också hamnat där under sommaren.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Jaja. Det kanske är lika bra att herr Björsten håller sitt kärleksliv för sig själv (=på alternativbloggen) så att vi kan ägna oss åt lite mer finkulturella saker här. Typ lemurer.
Fast man undrar ju också: Hur kommer det sig att det privata alltid betraktas som fulkulturellt? Liksom, ju längre bort från sig själv man lyckas komma, desto finare blir det. Förklara, gärna, någon som vet.
Eh, jag tror det handlar om finkänslighet, att jag inte vill belasta den något större läsekretsen på den här sidan med mina kärleksbekymmer (för övrigt vill jag inte hänga ut någon partner på denna eller andra sidor). Däremot föder kärleksupplevelser reflektioner och skapar nya erfarenheter; sådant kan vara värt att ta fasta på. Det är ingen slump att min egen blogg heter "Det privata blir personligt", jag är inte ute efter det privata utan efter _hur det privata skapar det personliga_ hos en individ.
Min egen blogg är ju ett lapptäcke av artiklar och personliga erfarenheter för övrigt.
Vad gäller lemurer har de väl alltid varit mysiga djur?
Andreas
Mysiga? Jodu. Jag trodde du hade träffat Sven.
fi
Skicka en kommentar