Schlagerreflektioner 10/10 (23.00-01.00)

Efter en kortare paus vandrar (delar av) Reeperbahn upp på scenen. Tillsammans med kvällens husband drar dom igång den suggestiva klassikerna ”Lycklig”. ”Jag har massor av pengar och och dom ger jag till dig, ja bara till dig…"
Husbandet bestod av några av landets mest rutinerade musiker som under åren kompat Winnerbäck, Lundell, DiLeva m.fl.; Magnus ”Norpan” Eriksson (trummor), Jerker Odelholm (bas), David Nyström (orgel, piano), Fredrik Blank (gitarr). Bakom frontmännen Olle Ljungström och Dan Sundquist kunde man även skymta trumslagaren Peter Korhonen (?). Det var trångt och högt! Olle sjöng även ”Marrakesh”, som vanligt lite gnälligt och småfalskt på ett charmigt sätt. Innan sista låten ”Venuspassagen” lämnade Olle scenen och Dan Sundquist fick ta över sångmikrofonen. Det märktes tydligt att han ägnat sig åt att producera andra artister de senaste åren. Sånginsatsen var lite skral, (eller sjunger han inte bättre?).
Göteborgsbandet Kai Martin & Stick spelade tyvärr bara en låt, ”Man skall vara som ett vilddjur i år” med den långe saxofonisten Gomer Explensch i röd mohikanfrisyr (!) och en tung filmexpert Ronny Carlsson på trummor. Gomer flög över scenen och hotade ibland att slå ner medmusikanterna med sin sax. En del ungdomar i publiken såg rätt chockade ut! Kan gamla gubbar ”rocka fett”?!
Frågan är om inte Anders ”Brodde” Brodin från Brända Barn är ännu längre än Gomer! När de tuffade igång ”Under ditt skinn” vevade han med armarna som en väderkvarn (alt. vindkraftverk) i storm. ”Det finns alltför många betalda idealister / följda av en skock som älskar arslen” (Under din hud). Lika kompromisslös som när de 1983 blev utnämnda till ”Sveriges Simple Minds” och skulle ge röst åt en desillusionerad generation. Strax därefter lade de av.
”Varje andetag och varje dag / Varje handling med tvivel / Ur varje nederlag skall det komma en seger / Som en man, som ett tåg”… Brodde sjunger bättre än någonsin, måste tagit sånglektioner däruppe i Sundsvall. Med Zacke från Distinct på gitarr och kör (även känd som TV-procenten Jan Zachrisson, Jarowskij, TV4 m.m.) rullade ”Sundsvalls-expressen” över allt och alla! I den avslutande Neil Young-covern ”Hey hey, my my” började väggarna vibrera på MONDO. T.o.m. de gamla bistra musikkritikerna längst bak i baren började röra på sig (eller fick de bara kramp i benet?).

Sista verserna. Karin Wistrand och Sten Booberg från Lolita Pop, de enda som under kvällen enbart sjunger på engelska (!). Inleder med Springsteen-låten ”Because the night” och avslutar med ”Tarzan On A Big Red Scooter” Karin tillhör en av de som med jämna mellanrum återvänder till rockscenen. (Just nu är hon aktuell i rockmusikalen ”Ung rebell – rockens kvinnor” tillsammans med bl.a. Louise Hoffsten.)

Siste hjälten på scenen. Den evigt unge Stry Terrarie levererar sina låtar med samma övertygelse som när han inledde karriären med Besökarna/Kriminella Gitarrer. Schlagerkvällen avslutades med en rykande och euforisk version av "Malmö City". Stry virade sig, som vanligt, flera varv runt mikrofonstativet, likt en reinkarnerad Jim Morrison.
Såg Garbochocks återförening på Debaser (Sthlm) för något år sedan. Landets enda riktiga rocksångare?

När vi lämnar MONDO ekar Neil Youngs återigen i öronen, kvällens signaturmelodi;

“My my, hey hey
Rock and roll is here to stay
It’s better to burn out
Than to fade away
My my, hey hey”
...
“The king is gone but he’s not forgotten
This is the story of a johnny rotten
It’s better to burn out than it is to rust
The king is gone but he’s not forgotten.”


Summering; “The golde age of rock’n’roll in sweden” sammanföll med de år tidskriften Schlager utkom 1980-1985. Musiken, texterna, musikanterna har åldrats med känslan i behåll. Flera av banden har fortfarande en publik, men svårt att nå igenom det kompakta bruset som Idol, Melodifestvaler och såpor som lanserar talanglösa C- och D-kändisar. Och utan mediautymme är det svårt att nå ut med sitt budskap. Ex. Stry kränger sina skivor via egen hemsida, Eldkvarn spelar på ett halvfullt landsortsdisco… ”Vem vi rädda rock’n’roll” sjöng Stry redan i Besökarna på 70-talet. Frågan är ännu inte riktigt besvarad. Kanske kan några av de inflytelserika personerna i Schlager-galans publik hälpa till att ge Rockkulturen upprättelse och det utrymme den förtjänar! Som situationen är nu tenderar många unika artister att dränkas i det kommersiella bruset.

Länka till atrtisterna m.m. på www.schlager25.tk

Nostagiska noteringar fortsätter i "Nattboken".