Eftersom jag är en långsamläsare så har jag bara kommit halvvägs igenom Bloom. Men nog fasen är han rolig, på sitt sätt. Jag håller inte med om allt – jag ska återkomma till det – men det är omöjligt att inte bli förtjust i någon som är så förtjust i sitt ämne. Det kan vara hur det vill med kanon, men farbror Harolds kärlek till den lyser igenom i varje rad.
Jag får till och med lust att läsa Faust, och det har jag aldrig fått förr, vad jag minns. Men här får man reda på att det är "ett gäng rysliga lemurer" som begraver Faust och bara det måste ju göra verket läsvärt på något sätt.
Jag tror att jag ska ta och fråga Sven om han har läst Faust när vi träffas nästa gång. Så kanske jag i alla fall kan skriva ett BOFH-avsnitt så länge, medan jag masar mig vidare igenom Bloom.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Roligt att du uppskattar Bloom! Självfallet går det inte att hålla med honom om allt, framförallt inte när han närmar sig vår tid och utser sina personliga favvisar som han propagerar för. Men han skriver bra och är väldigt tydlig i sitt tyckande, vilket ju gör hans böcker klart läsvärda. Trots att man tycker att han hoppar i galen tunna då och då.
Mjau, det är nog snarare en del av hans grundtankar jag har lust att ifrågasätta ... För min del får han hylla vilka verk han vill.
Tack också förresten för att du tipsade om Res Publicas kanonnummer här tidigare! Jag har just varit och hämtat ut det på posten.
Skicka en kommentar