BOFH, del 21

– Har du skickat listan? frågar Sven så fort han kommer in och får se mig på jobbet.

– Vilken lista? frågar jag tillbaks.

– Listan! säger Sven. The mighty list.

Vi hade ett möte förra veckan – Kjell och jag och Sven och hans två hackerkompisar Janos och Jerker – då vi diskuterade olika tekniska och estetiska problem på tidskrift.nu. Detta resulterade i en att-göra-lista som jag alltså ännu inte har sammanställt och skickat ut.

Sven lutar sig fram över min arbetsplats:

– Tjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjatatjata, säger han.

– Då skriver jag den med en gång, säger jag.

– Det behöver du inte, säger Sven. Det var inte meningen att ...

– Jo, jag kan lika gärna göra det nu när det ändå ska göras, säger jag. Sedan ska du få se på tjat när listan är skickad.

Jag frågar om han har läst det förra BOFH-avsnittet, men det har han inte så jag visar det för honom. Kjell kliver ut från kontoret och säger att han inte tror att det var grannarna som tog ut våra sopsäckar ur tunnorna.

– Jag skiter fullständigt i vem det var, säger Sven. Säckarna ska ju bara vara kvar.

– Det är antagligen sopgubbarna som har gjort det, säger Kjell.

– Men sopgubbarna är ju proffs, invänder Sven. De ser ju att det är hushållsavfall och inte restaurangavfall.

– Vad är det för skillnad? frågar jag.

– Restaurangavfall är en halv gris, säger Sven.

Diskussionen glider in på ämnet återvinning och Sven hävdar att det är "fullständig idioti att diska ur mjölkkartonger" och att det enda papper som går att återvinna är tidningspapper och wellpapp, varpå Kjell, som förhåller sig skeptisk till detta påstående, kallar honom "messerschmitten Sven" och undrar varför det bara är han som känner till det där. Bobby Jr lägger sig i och citerar Arlas hemsida och FTI där det står att mjölkpaketen så småningom blir tvättmedels- och flingpaket och att pappersförpackningar kan återanvändas fem till sju gånger.

– Det är bara idioti, säger Sven och går ut och röker.

När han kommer in igen ringer hans mobil, med en liten sorgsen synttrudelutt, och när han har pratat klart visar han mig att han har pyntat mobilen med glitter både fram och bak. I övrigt är den ganska repig.

– Är det här mobilen du tappade någonstans mellan under Janos säng och T-centralen? undrar jag.

– Nej, den hittade jag aldrig, säger Sven.

– Är det den du fick av Kjell då?

– Det där är Tinas. Det är en fjortismobrul.

– Så det är inte du som har valt ringsignalen heller?

– Nej. Den heter Freestyler med den finska gruppen ... Med en finsk grupp som ... Äh, det var några finnar som gjorde poppig pop ... vad fan, elektropop, elektronisk ... eurodans.

– Jag kan inte sådant där, säger jag.

Sven skrattar.

– Nej, när jag sitter där i Vem vill bli miljonär? och får en technofråga – då ska jag inte ringa dig.

Han sjunker ner på närmsta stol och intar sedvanlig bakåtlutad pose med tröjluvan över ögonen.

– Jag måste göra en jävla layout och jag bajsfanorkarinte ...

Jag försöker höra vad han mumlar där under luvan så att jag kan anteckna.

– Bajsfanorkarinte, sa du så?

– ... hata.

Jag skriver "hata" i Textredigerare som jag brukar använda till artikelutkast, listor och BOFH.

– Det här är nästan som psykoterapi, säger Sven. Man halvligger och pratar och så är det någon som skriver upp allting ... mummelmummel ... och så blir man outad på nätet ... mummelmummel ... och det är därför jag måste käka asmycket koffeintabletter ... Men det där kan du väl inte skriva?

Så småningom somnar han under luvan och jag skriver klart Listan och mailar ut den. Det talar jag om för honom när han vaknar.

– Vad dutti du är! ropar Sven och klappar mig ihärdigt på axeln. Dutti kicka!

Sedan går han ut och röker igen.