Kommunikation utan sneglande

Två citat ur Johan Ehrenbergs lite klatschiga men ändå OK krönika på
Tidskriftnu:

"I motsats till högermänniskor är radikala människor villiga att jobba och kommunicera även om man inte blir rik på det."

"Så varför finns det så få högerkulturtidskrifter?

Det korta svaret är – för att det inte lönar sig.

Det lite längre svaret är att de finns, fast i formen av en borgerlig magasinspress som uppfyller den borgerliga ideologins drömmar rätt bra."

Slut på citat.

Jag är inte blåögd när det gäller vänsterradikaler och deras "kulturpolitik". Både på vänsterkanten och bland tidskriftsfolk finns opportunister, kappvändare, PolKorr-sneglare, rövslickare, folk som mjölkar statens ko i stället för "pappas ficka", mekaniska provokatörer, lakejer, och sådana som strebrar sig fram mot någon obskyr position. Precis som bland borgarna finns det generösa och ogenerösa, ärliga och oärliga, självständiga tänkare och aktörer och osjälvständiga dito. Det vore mig fjärran att indela världen igen i de goda, oss, och de hemska, dem. Men när det gäller elaka beslut, som de den nya högern jobbar hårt med, ska vi upp till rytande försvar. Eller bara ta en match, som JE, för att hävda vårt oersättliga egenvärde.

Det viktiga är kommunikation utan sneglande, på det, och den, och det...
Och fastän - eller därför att - ingen här på kanten jobbar för sin girighet, så krävs det stipendier, fonder, och kulturrådspengar. Men också en satans himmelsk egen vilja.

Och den har vi ju, de bästa av de nu levande...

På ett ganska gulligt sätt hakar den här Ehrenberg-krönikan bra ihop med min förra blog, den om trofasta musiker som gör vad dom kan för att göra det dom vill.