Nu har han gjort det igen, Tommy Olofsson, som liksom aldrig slutar att förvåna mig. I en recension i dagens Expressen av Malte Perssons Dikter heter det: "Det här är en kille som har roligt när han skriver". Förminskande, eller? All right, det kanske är sant, men än sen då? Förvisso är det ett i grunden postivt omdöme som Olofsson ger Persson, men ändå: det är ju bara "en kille" det är frågan om. Samma ungdomliga ok bar ju, som vi minns, debutanten Sofia Rapp Johansson: "En viss rivig poetisk talang har onekligen den här tjejen, inte tu tal om annat". Que? Rivig poetisk talang? Tja, "den här tjejen" var ju, påpekade Olofsson nogsamt, identisk med diktjaget. Silverfisken, tillika bokens titel, konstaterades vara en liten varelse som "lilla Sofia identifierade sig med och låtsade att hon var, när hennes far eller någon av hans alkiskompisar våldförde sig på henne, vanligtvis genom ändtarmen". Och när Tom Malmqvists debutdiktsamling Sudden Death anmäldes i Svenska Dagbladet var det naturligtvis inte "tu tal om" om att det var en poet i egen rätt som Olofsson hade för ögonen, ack nej: "Nu debuterar den här före detta hockeykillen som poet", upplyste han förklenande. Konsumentinformation? Redundans? Säg det, någon.
Jag kan bara spekulera i bevekelsegrunderna för Olofssons dumdryga attityd, men nog verkar han vrida på bitterhetskranen så fort han sätts i arbete med att recensera en poet som är yngre än honom själv, i alla ovanstående fall dessutom vida mer intressanta. "Mäster Tommy" är alltså inte bara misogyn, han förefaller snarast åldersparanoid också. Intressant psykologisk profil i svenskt kulturliv, helt klart. Det, om något, ska han ha heder av. Inget annat.
4 kommentarer :
Men Malte Persson är ju typ 30 år - han blir säkert bara glad åt att kallas kille.
Varför denna jakt på Tommy?
Jag är ingen litteraturkritiker och använder mej sällan av svåra ord.
Någonstans anar jag en fis på tvären, och det inte hos Olofsson.
Jag har vid några tillfällen hört honom prata mycket gott om unga författare, lite farbroderligt, ja visst.
Jag har också hört honom prata illa om manliga äldre författare inför andra som känner de baktalade väl.
En gammaldags hederlig man, bland annat, skulle jag vilja säga.
Jag är inte tillräckligt kunnig för att recensera poesirecensenter, men något av en storm i ett vattenglas tycker jag mej skönja, men jag kanske har fel.
Tommy Olofsson verkar ha blivit recensenten alla (dvs. många) älskar att hata. Vackert så, eller?
Varför är det förklenande att i en recension upplysa om att en före detta hockeykille debuterar som poet?
Dessutom som en poet som skriver en del om hockey, vad jag har hört och läst. Jag förstår inte det.
Jag har inte läst hela recensionen i SvD, bara utdraget i denna blogg.
Skicka en kommentar