Shakespeare är min följeslagare sen länge. En liten fin paperback med hans sonetter, som jag för trettio år sen köpte i London, står alltid vid lampfoten intill min dator. Porträttet på framsidan, en 1600-talsmedaljong av en adelsman, är inte Shakespeare, liksom man ofta säger att Shakespeare inte är Shakespeare. Jag undrar om det är en form av forskningsbisarr avund. Men jag bryr mig inte. Den som skriver här talar som en person, inte som en kör av kompisar, dubletter.
Kanske var det hans tvilling som skrev det; en dubbelfigur man kan skriva sig
vindögd och blind på, och ännu många, inte sällan trista, avhandlingar i detta grottiga ämne är att förvänta.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar