Normbrott, normbrott, normbrott - so what?

Varför måste modern konst vara grotesk?
Den hyllade utställningen "Eklips" på Moderna Museet lever som jag ser det inte alls upp till sina egna pretentioner. "Konsten är tvetydig, ofta motsägelsefull, vacker och äcklig, rolig och skrämmande på samma gång" står det i utställningsmaterialet. Nej, riktigt så starkt och mångtydigt är det verkligen inte. Jag saknar genomgående både en oväntad vision och en överraskande skönhet i verken. Ellen Gallagher är den i mitt tycke enda riktigt bra konstnären som medverkar.
Visst har "Eklips" en specifik tematik, samtidigt sammanfattar utställningen den dominerande tendensen i dagens konstliv mot det äckliga, frånstötande osv. Normbrott för sakens egen skull alltså, som om vi inte hade sett det förut. Det är en sida av modernismen, men den enda som i dag lyfts fram. Det negativa har stått sig, allt annat har fallit bort. Genomgående hyllas den här utställningen, det är som att debatten om "den negativa uppbyggligheten" (Stjernfelt/Thomsen) aldrig hade funnits.