Rader av Joyce

Jag hade tänkt göra Finnegans Wake till sommarläsning. Men så slog jag upp den på nätet och fick genast nog. Den är tröttande. Och intressant. En självgående associations-dagbok från inne i någons huvud. Ett lärt huvud, ett roligt huvud; men väldigt mycket huvud. Skrattar gör man förstås ibland. Och genialt schizigt är det, eftersom det tog sjutton år att skriva (?) och skiter i allt utom att joxa med språket och mytologierna.
Bra då att den ligger på nätet. Så jag slipper tyngden av den i mitt samvetes bokhylla.

Come nebo me and suso sing the day we 16 sallybright.

PS: Jag tyckte mycket om Dublinbor, Porträtt av f. som ung, och stora delar av Ulysses, (som ju ingen levande mänska orkar igenom). Och jag blev helt berörd av filmen som John Huston gjorde av The Dead.
_________________________________

Outragedy of poetscalds! Acomedy of letters! I have
them all, tame, deep and harried, in my mine's I. And one of
these fine days, man dear, when the mood is on me, that I
may willhap cut my throat with my tongue tonight but I will
be ormuzd moved to take potlood and introvent it Paatryk just
like a work of merit, mark my words and append to my mark
twang, that will open your pucktricker's ops for you, broather
brooher, only for, as a papst and an immature and a nayophight
and a spaciaman spaciosum and a hundred and eleven other things,
I would never for anything take so much trouble of such doing.
And why so? Because I am altogether a chap too fly and hairyman
for to infradig the like of that ultravirulence. And by all I hold
sacred on earth clouds and in heaven I swear to you on my piop
and oath by the awe of Shaun (and that's a howl of a name!) that
I will commission to the flames any incendiarist whosoever or
ahriman howsoclever who would endeavour to set ever annyma
roner moother of mine on fire. Rock me julie but I will soho!