Raderna: Alla själars dag

Det finns människor, tänkte Arthur, som även i påklätt tillstånd ser ut som om de låg till sängs och aldrig mer tänkte kliva upp. Han betraktade den säckiga kroppen borta vid fönstret, som vette ut mot en annan flygel i komplexet. Här tillverkades den dynga som likt en klibbig gröt strömmade ut över kungariket genom kanaler där den inhemska imitationen blandades upp med gyttjan från det stora transatlantiska föredömet. Alla som han kände påstod att han eller hon aldrig brukade titta, men av konversationen på caféer och hemma hos vänner kunde man dra andra slutsatser.
Han reste sig upp för att gå. Redaktören öppnade till en sal full med tigande gestalter bakom datorer. Hellre död, han mindes efteråt att han tänkte så den gången. Men det var orättvist. Vad visste han om dessa människor?
"Vad sysslar de här med?" frågade han.
"Research inför nyhetsprogram och paneldebatter. Sånt man stoppar i händerna på våra genier när de ska prata om det de inte begriper sig på, det är ungefär vad det handlar om. Fakta, historiska analyser, liknande grejer. Sånt slevar vi upp och kokar ihop åt dem."
"I lagom tuggor?"
"Det blir en senare femma. Av det som vi kommer dragande med använder man på sin höjd en tiondel. Mer klarar folk inte av. (...)"

- - -

"Gestalterna där i salen, män och kvinnor, ville inte bli mänskliga. Flash!Just den här sekunden av omänsklig, djurisk leda, motvilja, hat, skräck, hade enbart handlat om dessa skärmar som kropparna vuxit fast vid, halvmekaniska dubbelenheter med fingrar som klickade på lätta tangenter som fick ord att framträda på skärmarna, sådant som snarast möjligt skulle spolas vidare, men för ett kort ögonblick fick föreställa det kaos som var världen. Han försökte ge namn åt lätet som tangenterna spred i den avgrundslika tystnaden. Det påminde mest om ett stilla kackel från bedövade höns. "

Cees Nooteboom:
Alla Själars dag