Raderna: Herta Müller

Det är ofta det avgörande som inte går att uttrycka med ord och impulsen att tala om det fungerar bra, därför att den skyndar förbi det. Tron på att samtal kommer åt kaoset känner jag enbart från västsidan. Talandet bringar varken ordning på majsfältet eller på asfalten. Även tron på att man inte står ut med det som inte har någon mening, känner jag enbart från väst.
Vad kan det talade ordet? När det mesta i livet inte längre stämmer, störtar även orden ned i avgrunden. Jag har sett de ord som jag hade störta ned.Och jag var säker på att även de ord som jag inte hade, skulle störtat ned, om jag hade haft dem. De som inte fanns skulle ha blivt som de som fanns, och störtat ned. Jag visste aldrig hur många ord man behövde för att helt och hållet täcka över kaoset i huvudet. Ett kaos som med en gång försvinner från de ord man hittat för dem. Vilka ord är det, och hur fort måste de stå beredda och bytas ut mot andra för att hinna ikapp tankarna? Och vad betyder hinna ikapp? Tankarna talar ju helt annorlunda med sig själva än vad orden gör med dem.
Och ändå: en önskan "att kunna säga det". Om jag inte ständigt burit på denna önskan hade det inte blivit så mycket av med att prova olika namn för mjölktisteln för att kunna tilltala den med sitt rätta namn. Utan denna önskan hade jag inte orsakat detta främlingskap omkring mig till följd av misslyckad närhet."

Ur
Kungen bugar och dödar, 2005