marquis de sade, det är sent

Vad gäller de Sade-debatten måste jag säga att ingenting i Åsa Linderborgs recension av Juliette får mig att känna att ”den här boken måste verkligen ha litteraturstöd”. Snarare tvärtom faktiskt. Jag anser nog att (vålds)pornografi – även om den är från 1700-talet och har kultrykte – gott kan få bära sina egna kostnader. Vertigomannen fixar det.

”Efter att gå igenom vidrighet efter vidrighet, som hur en tioårig flicka våldtas till döds, säger hon [Linderborg, min anm.] att hon inte tror att ’de Sade skrev Juliette i pornografiskt syfte – han ville något mycket viktigare. Juliette ska nog i huvudsak läsas som en satir över l’ancien régime, det vill säga tiden före den franska revolutionen.”

Så kommenterar Kajsa Ekis Ekman Linderborgs recension. Jag tycker hennes svarsartikel har flera poänger, även om den nu eventuellt innehåller en del faktafel.

Själv skulle jag vilja omformulera Ekis Ekman så här:
”Efter att gå igenom vidrighet efter vidrighet, som hur en tioårig flicka våldtas till döds, skriver Linderborg att det är överraskande att boken inte beviljats litteraturstöd av Kulturrådets arbetsgrupp! Med kännedom om att en minoritet av alla utgivna böcker får litteraturstöd – även om det här rör sig om den form som kallas klassikerstöd – och att pornografi som jag ändå tycker att det handlar om här generellt brukar sälja ganska bra, så jag har inga jättestora invändningar mot detta beslut från Kulturrådets sida.”