I dag känns det i hög grad befogat att påminna om regeringsformens andra kapitel; dvs våra grundläggande fri- och rättigheter. Jag ser friheten för medborgare i Sverige hotad i dag – från bl.a. det allmännas, dvs statens, sida. Lars Vilks har fortfarande yttrandefrihet, men hur länge till, om utvecklingen pågår som den gjort hittills?
Har arbetslösa som förbjuds att blogga, genom att hotas med indragen a-kassa (flera fall har synts till i media), fortfarande yttrandefrihet?
Lägg också märke till paragraf 6: Den enskilde är gentemot det allmänna tillförsäkrad skydd mot hemlig avlyssning eller avlyssning av telefonsamtal. Gäller detta fortfarande under FRA-lagen? Gällde det ens innan dess?
Jag tyckte inte att Stig Larssons dikt Snövit var så märkvärdig, när boken Minuterna före blicken kom ut 1981. I dag känns den helt relevant; statens roll har förändrats.
Varje natt kommer du
Att mördas. Just
Innan du somnar
Kommer den: staten,
Inte den sammansatta, utan
Den stora, den
Värsta; sex vassa
Bokstäver.
Diktens titel Snövit kanske syftar på att vi i hundra år eller så har invaggats i (den falska) tron på att staten alltid vill oss väl.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Staten. Alltid denna stat. Jag kan ibland känna en viss trötthet när den diskuteras av kulturarbetare. Faktum är, att det aldrig någonsin i världshistorien existerat en sådan kulturpolitik som idag. Möjligheterna att göra sig hörd, skapa och nätverka är historiskt sett (och globalt sett) fantastiska. Ja, staten detaljstyr. Staten är: mecenat. Den kan ersättas, visst, men behovet av en mecenat är oundvikligt om man vill existera utanför den kapitalsitiska marknaden. Ibland får jag för mig att man från kulturhåll vill klaga - ha kakan och äta upp den. Både gå till biblioteket, publicera böcker med hjälp av kulturstöd, blogga (med hjälp av statligt sanktionerad teknik) och gosa med någon sorts urlakad blaskanarkistisk offerroll. Nä, nu får vi allt rycka upp oss. Oj, vad liberal jag låter. Skjut mig.
Love & bruises/Kim Larsson
PS Bra dikt av Stickan, men visst är den ganska gnällig också... lilla jag och stora staten typ. Buhu. DS
& är det någon gång man ska skära ner på klagandet så är det väl nu... för några tusenlappar (min lilla burk kostade 4000 kr) kan man publicera vad tusan man vill... för ett par tusen till gör man en bok... det känns faktiskt lite passé att diskutera kulturstöd just nu... vi har praktiskt taget fått varsin godispåse i knät... bara att köra! Kanske lite pinsamt för gnällvänstern, men den glada amatören/outsidern har guldläge nu. Jag om någon borde veta... besök gärna min nyfödda blogg: http://eremonaut.wordpress.com. Eremonaut klagar inte i onödan. Eremonaut andas, rör sig, existerar på sina egna vilkor... en luftficka i kapitalismen i staten i tillvarons outgrundliga öken...
L & B/Kim Larsson
Skicka en kommentar