Tecken på tidens förfall, arbetarromaner för ”smala” för att sälja

Nog är det paradoxalt alltid. För att få tag i en bok om underklassen (Kristian Lundbergs ”Yarden”) måste jag bege mig till överklassens egen tummelplats, Stureplan och Sturegallerian, där Stockholms främsta bokhandel sedan länge, Hedengrens, råkar ligga.

På Kungsholmen där jag bor, har Akademibokhandeln förvandlats till en ren pappershandel med ett stort antal hyllor spänningsromaner, samt ett fåtal hyllmeter romaner. (Genren lyrik existerar naturligtvis inte alls.) Som enda bokhandel för en stadsdel på 50.000-60.000 människor är Akademibokhandeln helt ovärdig, och har snudd på sämre sortiment än Åhléns Fridhemsplan. Innan 00-talets bostadsrättifiering, när Kungsholmen fortfarande var en stadsdel för i huvudsak fattiga pensionärer och medelinkomsttagare, var Kungsholmens bokhandel fortfarande framstående. Den tillhörde Bokia-kedjan, men köptes senare upp av Akademibokhandeln.

Även Akademibokhandeln stod väl en gång i tiden för kvalitet, så man undrar vad det är som har hänt? Rapporter från initierade säger mig att även kedjans flaggskepp vid Mäster Samuelsgatan ska satsa på 60 procent kontors- och pappersvaror… och alltså i praktiken upphöra att vara en bokhandel.