Marknadsliberalismen är per definition både parasitär och rasistisk

Nya Arbetarpartiet; partiet för en ny utsugning av arbetarna?

Marknadsliberalismen - den så kallade nyliberalismen - är per definition både parasitär och rasistisk.
Glöm de goda liberala idéerna, som numera förvaltas av de flesta partier, och som på John Stuart Mills tid, åtminstone som ideal, inkluderade både social och arbetsetisk omsorg.

Det vi har nu, och som Moderaterna mer än andra inkorporerat, är en liberalism med huggtänder och hycklande salongsfasoner.

Man säger: fri arbetsmarknad över Europas gränser, ja, över alla gränser; och resultatet är vidrigt underbetalda polacker (svart eller vit arbetskraft) på svenska byggen, svart serveringspersonal, och bärplockande asiater som jobbar i 14-timmarspass, och som efter månader av arbete inte får ut sin lön. Exemplen kan mångfaldigas. Och kontentan är att ännu en korkad, men lurig, vit man (eller kvinna) har kunnat tillskansa sig ett par miljoner (miljarder) extra på de fattigas bekostnad. Röstar den sortens rovdjur på Nya Arbetarpartiet. Eller ännu längre högerut?

Sanningen är ju att de redan rika, de lurigaste företagarna, alla dessa haussade entreprenörer som tänker, äter och skiter pengar, hittar ständigt nya kryphål för att suga ut människor och komma undan med det. Det gäller ungdomar på call-centers, med löner från artonhundratalet. Ofta gäller det de utländska, sämst ställda arbetarna, från länder där arbetsrätt är en lyx, eller där fattigdomen är så stor att den otryggt anställde bara kan tacka och ta emot.
De kommer från annan kultur, andra länder, med andra utseenden än de svenska. Från Polen, Eritrea, Thailand, Tunisien. De ska både sugas ut och behandlas föraktfullt.

Påstå inte att det bara är Sverigedemokrater som vill behandla invandrare som en lägre kast. Det gör redan varenda kapitalsnok (och då menar jag inte alla företagare, det finns goda sådana).

Marknadskrafternas våld är daglig föda för fattiga kineser instängda på fabriksområdet sju dagar i veckan, för indiska barnarbetare, för polacker som bor i källarrum utan fönster, medan de renoverar hus åt de välbeställda, för thailändska städare och internationell McDonaldspersonal.

Rasismen är något man tjänar på. Man flyttar sin produktion dit där varken fack eller arbetsrätt existerar. De arbetare man i hemlandet behövde behandla med respekt kan man lämna bakom sig, för att utvinna ny muskelkraft ur några magra mörka kroppar som inte har råd att protestera.

Ge mig en ny International. Ge mig de fattigas Gandhi!

Men: Dom får ju mat, säger man. Dom får ju betalt. Vi är närapå goda. Och dom ska nog hålla några år till i produktionen. Kalla det Global Ekonomi. Det köper folk.
Kalla det vad som helst som låter snyggt. Kalla det Nya Arbetartiden.

______________________

(Fortsättning följer...)