Kanske man borde utgå ifrån att de flesta av våra eminenta läsare har sett någon uppsättning av den tvivelsjuke Hamlet, men vars och ens bildning har ju sina luckor. Själv har jag varit med om en kortad version på Uppsala Stadsteater, med en kongenial Aksel Morisse i huvudrollen.
Förutom monologerna är det dialogen med dödgrävaren som sätter sig i själen, och även om man inte behöver gå så långt som Harold Bloom och hävda att: "Shakespeares ironier (...) är de mest omfattande och dialektiska i hela den västerländska litteraturen" så är hans ord värda en undersökning.
I kväll kan alla ni som är bildningstörstiga och/eller Shakespeare-entusiaster, se en föreställning i TV 2, 20.00. Hamlet med Royal Shakespeare Company. Vi får väl se om det bästa är gott nog.
______________________
"O God, I could be bounded in a nutshell and count myself a king of infinite space, were it not that I have bad dreams."
Hamlet, Akt II, scen 2.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
4 kommentarer :
jä! mycket roligare än den där festivalen ...
Um, och jag korar utan tvekan WS till årets homo, i år och alla år.
Eller årets hetero - eller faktiskt; årets vad-som-helst. Bara inte årets kock. Folk äter ingenting hos Shakespeare utom gift. Bless him!
Jag har just en sådan Hamletlucka att fylla, så jag satt (nja, snarare låg) bänkad framför teven igår. Somnade någonstans i mitten när den sövande soffpositionen gjorde det svårt att hänga med i de rappa replikerna (i början försökte jag följa med i texten, men den pyttelilla texten på de bibeltunna sidorna i min Collected Works flöt ihop till words, words, words, så jag gav upp det projektet).
Eftersom jag inte har något att jämföra med mer än Mel Gibsons uschliga Hamlet i den inte helt briljanta filmatiseringen, så vet jag inte hur bra det var. Men jag tyckte om hur de använde spegeln istället för gobelängen och pistolskott istället för värjhugg när Polonius dödades. Den spruckna spegeln som reflekterade förtvivlade ansikten ur flera vinklar på samma gång - snyggt.
Och - jag håller med: Shakespeare som årets homo, alla år. Varför inte. Eller bara som The most androgynous mind of all times.
Synd att du somnade; men du vet ju att Hamlet alltid går i repris.
Någonstans.
Skicka en kommentar