2011-07-11

Bland beat-poeter: Denise Levertov

En av de första poesiböcker jag önskade mig, var - på inrådan av min dåvarande pojkvän - beatpoeterna i svensk översättning: Helgon och Hetsporrar. Min mamma, intet ont anande, gav mig den i julklapp, Howl och Låt oss resa oss och gå nu till ön där man är fri, och hela rasket av händelser under broar, i godsvagnar, med eller utan booze och marijuana.

Jag gissar att hon inte visste vad hon gjorde, men man vet aldrig. Hur som. Idag när jag öppnar den nötta, närmast sönderlästa, boken, ser jag att det fanns en enda kvinna med bland de kringirrande grabbarna; det var Denise Levertov, och en av hennes dikter använde jag en gång i ett radioprogram om kärlekspoesi.

Idag blir det en annan dikt av henne, och ni får ta den på engelska. Översättning har jag inte hittat, men jag kan göra en i morgon om någon ber mig. Annars får det va.


In Mind


There's in my mind a woman
of innocence, unadorned but

fair-featured and smelling of
apples or grass. She wears

a utopian smock or shift, her hair
is light brown and smooth, and she

is kind and very clean without
ostentation-

but she has
no imagination

And there's a
turbulent moon-ridden girl

or old woman, or both,
dressed in opals and rags, feathers
and torn taffeta,
who knows strange songs

but she is not kind.

- - - - - - - - - - - - - -

Helgon och hetsporrar, dikter från Beat Generation, i urval och översättning av Reidar Ekner, kom ut på Raben&Sjögren 1960.

Levertovs dikter kan man finna på nätet här. Det enda jag just nu kan komma på att säga om henne är att hon verkar ha tagit det lite lugnare än det övriga vilda gänget. Sansad - är väl inget för poeter. Men det var hon nog, till hälften, se ovan...

2 kommentarer :

annannan sa...

Tack!

Är hon alltid så här bra? (Första jag läser av författaren)

Gabrielle Björnstrand sa...

Alltid - är väl ingen som vet.

Men jag tycker hon särskiljer i den här generationen för att hon håller en klassicerande stil, en viss finess, eller snarare en blandning av något väldigt enkelt, som får öppna upp mot något mer komplicerat.

Om man ställer henne vid sidan av Ginzburgs Howl - som ju har sin tjusning, framstår han som en som bara brölar rätt ut och lassar på...tunga grejer. Men den är ju sann, den med.

Jämförelser blir alltid klumpiga.
Du kan ju kolla länken till Levertov. Där ligger massor.
Och - goggla kan vi ju alla :)