Jag såg en väldigt fin intervju med Sture Linnér på TV. Samtalet handlade om Dag Hammarskjöld och Kongokrisen, och ni som är intresserade kan säkert hitta reprisen själva.
Hur som; Linnér fick mig att tänka: Den där sortens bildade äldre gentlemän finns nästan inte längre; i alla fall inte i Sverige. Hans samtal med intervjuaren var på en gång elegant och chosefritt. Förvånansvärt öppet berättade denna åldrade diplomat, med obligatorisk sidensjal innanför skjortkragen, att han vaknade nästan varje natt vid fyratiden av onda drömmar, att han led av malande dåligt samvete för att han inte räddat Hammarskjöld och sin egen sekreterare från deras sista flygning. Som om han alls rådde för denna olycka?
Men hans tal om "ansvar" var inte det minsta tillgjort, inte en fras som hämtats från mediakonsulter och politiska managementdoktriner. Inte ett ord han slog någon annan i huvudet med. Han riktade udden mot sig själv. Han gjorde det alldeles lugnt, som någon som vet vad som rör sig på djupet av människosjälen, och inte försöker dölja det.
Om ordet ansvar nu, just i dagarna, blivit fullständigt uppätet av inbilska politiker, skulle man kunna säga att Linnér tog det tillbaka, åt mig. Hämtade hem det till en plats nära hjärtat, bortom varje tankesmedja.
Kultur, tänker jag då. Det var någon gång ett ord som täckte mer än studier och karriär och rätt sorts åsikter vid rätt sorts tillfälle. Var något annat än att beta av samma poplista på böcker som alla andra, och diskutera samma ämnen, vid samma tid, i allt snävare cirklar av aktualitet. Kultur var, och är, naturligtvis att kunna sin grekiska historia och språk och litteratur, som Linnér kunde. Men det är också något annat - något som har med sensibilitet att göra; det där som ingen rabblande nutidsprofessor med skinnbrallor kan härma: Kalla det integritet, kalla det social charm, kalla det individuellt kurage, en omisskännlig kvalité som mest märks där den saknas.
Bland allt fler fyrkantiga kultur-pluggar i runda opportunist-hål eller tvärtom, framstår den sortens kultiverade personer som rara orkidéer, trots att blomsterbilder kanske inte passar på män. Men, strunt samma, jag skickar en orkidé till Linnér, in memoriam.
- - - - - - - - - - -
Repriser kommer: SvT 2, 22/9 och 24/9.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar