Det är alldeles för häftigt, det är en jagperson (man) vars känslor oavbrutet vänder på en femöring och är starka som en laserstråle. Det är inte klokt. Det är fantastiskt bra. Bra teater, intressantare tror jag, än ni just nu kan se/höra nånstans i lokalerna.
Och det är bara Rolf Skoglund som kan göra så här; han gjorde något liknande med en Dostojevskij-figur för några år sen - om det var källarhålet kanske - men det här är ännu mer svart. En man på gränsen till nervsammanbrott, och opålitlig som en kobra. Och hur kan det komma sig att just Skoglunds intensitet är det som lyfter texten, att hans överjävliga nerv bär excentriciteten i det överjävliga han gestaltar?Kalla det katharsis, eller vad ni vill. Fruktansvärt bra underhållning är det.
Länk till Radioföljetongen, går att lyssna på fram till 28:e mars.
4 kommentarer :
Nehe ne, det var Reine Brynolfsson som läste Anteckningar från källarhålet; inte alls dåligt det heller. Men länge sen.
Men så är det en alldeles lysande roman också, Tunneln av Ernesto Sabato.
Men visst, en skicklig uppläsning gör säkert det hela ännu bättre. Måste testa Skoglund på din entusiastiska rekommendation! :)
Ja, jag märkte att det var en helt svindlande, otäckt bra text han fick greppa.
Tackar!
Skicka en kommentar