2013-05-20

På nya äventyr med BCFH

Jähopps, då var det välan dags att återuppta min gamla serie Bastard Consumer From Hell, som Håkan tyckte att den skulle heta. Det har nämligen dykt upp inte mindre än tre irriterande konsumentspörsmål i min väg under de senaste dagarna – var så goda att ta del av dessa spännande historier:

Novakom och den orättvisa räkningen

Min mamma (78 år) blev uppringd av telefonbolaget Novakom som övertalade henne att byta abonnemang för att det skulle bli mycket billigare – detta var i mars. Ingenting hände dock efter samtalet; hon fortsatte att ringa med Comhem som tidigare men för ett par dagar sedan fick hon en räkning på 950 kronor från Novakom – för telefoni, nummerpresentatör, startavgift och lite annat smått och gott. För någonting som hon alltså inte använt. Hon ringde upp Novakom och sa att hon inte ville ha deras "tjänster" längre, varpå "abonnemanget" avslutades med den "hyggliga" dealen att mamma slapp bindningstiden på 12 månader. Men de 950 kronorna skulle betalas, basta!

Jag ringde också upp Novakom och sa "vad i helvete ..." och fick veta att det hade gjorts ett försök att koppla in min mammas nya abonnemang, men det hade misslyckats eftersom hon hade sagt att hon har analog telefoni, när hon i själva verket har bredbandstelefoni. (Enligt mamma frågade säljaren – när hon sa att hon inte visste skillnaden – "har du ett urtag i väggen?" varpå mamma svarade "ja" eftersom hon har det och inte tänkte på att det står en konstig dosa med en massa sladdar i ett skåp. Obs! Min mamma är inte det minsta gaggig, hon är bara inte så himla intresserad av sådant där.) Ingen hade dock kontaktat min mamma om den misslyckade inkopplingen utan det skickades bara en räkning och då undrar förstås Besserwisser, Rättshaverist och Vän av ordning: Får det gå till på detta viset? Ja, det återstår att se eftersom jag har mejlat och frågat Telekområdgivarna. Man får svar inom fem dagar.

Skrymmande avgifter hos Kiosken på hörnet

I lördags skulle jag skicka min nya bok till tre av mina vänner och gick till Farbrorn i Kiosken på hörnet. Jag brukar posta brev och köpa frimärken där. Utan större problem. Men den här gången sa Farbrorn att det kostade 60 kronor per försändelse och sedan satte han på frimärken för 48 kronor på varje. Jag stoppade dem i lådan och gick hem och sedan tänkte jag plötsligt "vänta lite nu ... vad var det jag betalade för egentligen?" Så jag gick tillbaka och frågade. Farbror Kioskägare sa då att det kostar mer eftersom paketen var skrymmande, men det tyckte jag var konstigt eftersom det i så fall borde vara Postens problem och inte hans. Alltså borde det väl ha suttit 60 kronor i frimärken på varje brev? Då ändrade han sig och sa att han tar ut en avgift på tolv kronor per brev eftersom han Har Den Stora Godheten Att Tillhandahålla Postservice. Det tyckte jag lät skumt – han har aldrig gjort det tidigare, nämligen – och jag stod kvar och jiddrade en bra stund utan att han ville ge sig. Irriterande, eller hur? Vad gör man när någon har märkliga saker för sig men ändå vägrar att medge det? Utfärdar en varning, kanske, för postärenden hos Kiosken i hörnet Bondegatan-Erstagatan i Stockholm, och står ut med att man har blivit lurad på 36 spänn?

Vett och ovett i Konsumkön

Och så, sist men inte minst: I går var jag och handlade mjölk och tomater på Konsum. Det fanns bara en kassa så när jag hörde att en till skulle öppnas så ställde jag mig i kön till den. Lite snett visserligen, men ändå. Det vill säga, jag stod inte strikt och militäriskt bakom personen framför. Då smet en dam in framför mig och eftersom min konsumentjidderirritationströskel för närvarande är lägre än vanligt så sa jag: "Jag stod i den här kön." Damen backade, glodde på mig och utropade "Jaså, det gjorde du? Fem meter bort?!" vilket ju var en kraftig överdrift, men visst, hon kanske inte såg att jag stod där. Så jag tog ett steg åt sidan och sa: "Om det känns jobbigt för dig, så var så god och gå före." Men det ville hon inte. Så ta det härmed som ett tips på en fungerande replik i kösammanhang, om ni vill.

3 kommentarer :

Gabrielle Björnstrand sa...

Jag brukar alltid låta folk gå förbi i kön, om de ser ut att behöva det, med barnvagnar och allt. Eller med en enda Cola i handen. Funkar fint!

postmodern sa...

Herr Kioskägare skulle ha frankerat med 60 kronor om det var ett stort brev (som inte går in i ett vanligt brevinkast) så han lurade både dig och Posten.

Helena Looft sa...

Nästa gång jag postar brev i Hörnkiorren ska jag bara fråga vad det kostar och sätta på frimärkena själv. Då kanske jag slipper den mystiska avgiften. Och Novakomhistorien är under fortsatt utredning, kan jag meddela för er som undrar hur det ska gå med den orättvisa räkningen.