Den röda cykeln

Jag köpte den röda damcykeln i cykelbutiken på Södra Vägen
straxt efter Korsvägen. På motsatta sidan fanns det grå trähuset
ett hyreshus som såg ut som ett stort kråkslott
vi var på besök hos en vän som bodde där en gång
golvet sluttade, allting var snett och vint
och så oerhört vackert.
Jag satt i fönstret på fjärde våningen och ugglade
man tänker så bra i ett fönster, såg träslottet till vänster
såg det gröna trähuset borta till höger där musikerna repade
vi ställde den gula volvon gratis på deras parkering
cykelvägen under träden där löven singlade ner
jag satt där i några år och njöt
såg dem bygga tornet på Liseberg, tre stora cementpelare
som hissades upp på varandra, målades i skyddsfärg som
lyste som guld i solen, samtidigt som barnet växte i min mage
jag såg snön som föll över träden nedanför staketet
den 17 april när de hade säsongspremiär
spårvagnarna till och från Mölndal plingade förbi
och dottern och jag var i butiken och köpte cykeln
hennes ögon var stora och ringarna under ögonen visade
att det här var en dam som borde sova
hon stod i sin rosa ulltröja, vita små byxor och gummistövlarna
på fel fot, det var kväll och mannen i affären skruvade dit
den vita barnsadeln på pakethållaren, ristade in mitt
personnummer på ramen och satte på ett klistermärke
sen gick vi ut i skymningen och cyklade förbi trähusen på
Lisebergssidan av vägen, fram och tillbaka bort till parkeringen
i söder och vände och cyklade tillbaka hela vägen bort till Korsvägen
hon var tyst och luktade bajs och det var en av de bästa kvällarna
i våra liv.

Nu ser jag gatorna i Lund fyllda av 20 år gamla röda cyklar
med vita däck, och hösten fyller luften och löven singlar
mot marken och jag längtar efter den lilla mjuka handen
som brukade killa mig på ryggen när vi cyklade tillsammans.