2015-01-30

Axel Liffner jobbade som spårvagnskonduktör

I veckan delade Aftonladets kulturredaktion ut sitt Axel Liffner-stipendium, som i år gick till Gabriel Byström, publicist på G-P.

Axel Liffner är legendarisk kulturjournalist på Aftonbladet, länge redaktör för dess innerspalt. Men för mig är han mer än så, han var en av mina favoritförfattare under min mest formbara period, när jag var i 17-20-årsåldern och just hade upptäckt 40-talisterna i min fars bokhylla. Som 40-talist var han en särling genom sin kärva stil. Hans anspråkslösa men bitande rader ur diktsamlingar som opus 0,09 (1947) gjorde stort intryck på mig, och även hans personliga exempel, jag fick tillfälle att skaka hand med honom i någon källarlokal där det var någon uppläsning eller litterär diskussion (kommer inte riktigt ihåg vilket sammanhang det var). Raderna om astrarna i hans debutdiktsamling, som stod kvar blommande, ännu "minnande om plikten / att härda ut" bär fortfarande betydelse för mig.

Intressant för mig är även att han jobbade som spårvagnskonduktör innan han slog igenom litterärt. Undrar vad han hade tyckt om hoten i dag mot detta yrke...? (Det uppskjutna beslutet om vårt yrkes framtid ska levereras i Stockholms läns trafiknämnd nu på tisdag 3/2.)

Låt mig slå fast en sak. Spårvagnar är platsen för möten, ut över alla gränser. Som i den här - av mig älskade - dikten av komikern och författaren Spike Milligan:

Jag tyckte jag såg Jesus
på spårvagnen en dag.
Jag sa: "Är du Jesus?
Han sa: "Det är jag."

(ur Open Heart University, min övers.)

3 kommentarer :

Lenke sa...

Minns även Roffe Wikströms "Gud på tunnelbanan"

"Jag såg Gud på tunnelbanan
men han såg inte mig
Han ståd där med sin freestyle
precis som dej och mej
Han trängde sig på vid Slussen
hade väl vart och skapat hela dan
Jag ville fråga om så mycket
men tordes inte förräns vid Gullmarsplan"

Andreas Björsten sa...

Jodå, trafiknämnden beslöt 3/2 att ta bort konduktörerna från Tvär- och Nockebybanan, "på prov". Detta har inte stått i media.

Thomas C Ericsson sa...

Och jag har träffat Axel Liffners dotter flera gånger. Hon heter Jambe Luffner och bor utanför Linköping. Hennes dotter är en mycket duktig konstnär vid namn Mika Liffner, www.mikaliffner.se
Hon praktiserar en mycket sympatiska prismodell för sin konst, man betalar efter inkomst. Konst åt alla, inte bara de rika!