Nylon

Jag ville verkligen plocka solrosorna, det stod många halvdana framför det gröna huset och jag sträckte mig efter en, då såg jag den stora rabatten till vänster om huset med solrosor i rader och jag blev vankelmodig. Vilken skulle jag ta, den halvtråkiga som växte i skuggan av huset eller en av de ståtliga som paraderade i solen? Det slutade med att min mor ropade på mig och sa att vi måste åka och allt blev lämnat precis som jag fann det, med endast minnet av att jag inte hann kvar. Sen tänkte jag på äpplen.

Den första anhalten på min resa blev det vita huset på kullen. Bakom linden med den svarta stammen och kullerstenarna som glänste om kvällen. Jag var fortfarande otymplig och lite öm i kroppen, ovan vid att vara rörlig, men hos Mrs M var det okej. Det bodde bara kvinnor i huset, senare när jag bekantat mig med området märkte jag att det knappt fanns några män i området alls. Ibland hände det att man skymtade någon med läderjacka och svart slickat hår, i ett dömt försök att försöka övertala någon på en trapp att följa dem någonstans. Husen hade små tunna bakgator mellan sig, det gick att smita iväg osedd och undkomma tråkigheter. Det var en våldsam frihet. I det söndersprängda berget fanns en tågstation gömd, den påminde mycket om en mjölkaffär, med gammalt missfärgat kakel ända upp i taket. Golvet var grönt och våra taxklackar klicketiklackade när vi kom gående på perrongen i takt till det blinkande ljusrörsljuset.

Kajorna har samma ljusa blå ögon som min far hade. Utom i stunden när han dog, då var de mörkt violblå och hans händer dirigerade en osynlig himlakör.

Jag hade en mockarock i mörkbrun färg med trekvarts ärm, mina vader var ynkligt smala efter vinterns stillasittande. Jag jobbade än en gång som sekreterare, den här gången hos en firma som gav ut böcker. Jag renskrev tråkiga pompösa manliga historier dagarna i ända och på kvällen var det skönt att stiga av tåget, nicka till damen i biljettluckan och gå uppför den ljusblå mosaiktrappan till Mrs Ms hus för ensamma damer och lägga upp de nylonstrumpestinkande fötterna på det lilla soffbordet i mitt rum.