2005-08-16

Välkommen till ”The Beautiful People”

How does it feel to be
One of the beautiful people?

Now that you know who you are
What do you want to be?


(Baby You’re a Rich Man, lyrics by Lennon/McCartney)

Det vackra folket är här; även i Sverige alltså. ”Bara vackra och framgångsrika människor är välkomna på den nya dejtingsajten Beautiful People som öppnar i Sverige den 18 augusti. Målgruppen är läkare, jurister, journalister [min kursivering] och andra med statusyrken.” (ur Metro 11/8)
Jag har egentligen inga invändningar mot dejtingsajten som sådan, låt dem hålla på. Men omnämnandet av journalist som ett av de statusyrken som kvalificerar en till ”The Beautiful People” stör mig verkligen. Fast egentligen är det ju bara bekräftelsen på en utveckling som har pågått länge. Det känns som sista spiken i kistan för den traditionella journalistrollen, som är den av att vara en murvel, en muckraker, någon som kämpar underifrån för att få fram sanningen till varje pris. Ofta till priset av utanförskap i samhället, ibland med den konkreta risken av att hamna i fängelse för sin journalistik (Jan Guillou och Peter Bratt är väl det senaste – eller kanske sista - exemplet i Sverige på det, i samband med IB-affären). Journalisten har historiskt haft låg status, se också hur Strindberg skildrade sin tids journalister i Röda Rummet, som försupna och avsigkomna individer med tveksam moral.
Nu är det minsann annorlunda, journalister har hög status. Jag märkte redan när jag läste vid JMK 1992-95 att det var en elitutbildning, där makthavarna inom media också beredde sig att plocka de som var mest framåt i min klass till toppositioner. Inget märkligt i detta, men ändå lite störande. Banan sopades för de av oss som hade högst betyg, var mest framåt, mest sociala osv. Men alla av oss som gick i klassen var någon slags elit i någon bemärkelse, bara genom det faktum att vi kom in på utbildningen, de som sedan gör sig hörda i media är eliten av eliten. Vilket kan leda till en del märkliga perspektiv, tror jag.
Hade man sagt medie- och reklamfolk, att de är lämpade för The Beautiful People, då hade jag förstått lite bättre faktiskt. Men journalist…
Många som blir journalister (och författare) drivs ju av ett revanschbehov, vi är kanske inte speciellt vackra i gemen, men vi har något vi brinner för, en drivkraft, ofta handlar det om att ta igen för åratal av mobbing och utanförskap… Och kanske blir vi vackra på kuppen, men knappast på det sätt som The Beautiful People menar.

3 kommentarer :

Jakob sa...

Också Jan Guillou har anpassat sig fint till den nya tiden, i en intervju i Metro härom veckan tyckte han att bara de som är ekonomiskt oberoende borde få syssla med samhällsjournalistik.

Anonym sa...

Lätt att säga (av Jan G), som tjänar 4-5 miljoner/år och köper vin för 100 000-tals kronor. Alla andra journalister, som får nöja sig med hyresrätt och röd-tjut!? Är inte deras åsikter värda något?

Fox sa...

Dedan är det ju ganska uppenbart att journalister ofta vill skapa sina egna nyheter även där verkligheten inte passar in i ramen, man bvill vara både rapportör och regissör. Snackar man tio minuter med några av dem så ser man genast ambitionen att göra det beskrrvna rejält mycket farligare, eller litet mera stylat än vad det egentligen är. Journalistiken blir fiktion och mode, men utan att vilja låtsas om gränsen. Potentialen att förändra något försvinner på vägen.