Raattamaa äreräddad med mera

Nya numret av Lyrikvännen har kommit ut, och jämfört med det ganska likgiltiga ”brev-numret” senast är det ett framsteg. Det är svårt att misslyckas helt och hållet med ett Norge-nummer, den norska litteraturen är ju ett ganska outtömligt tema. Därmed inte sagt att jag är speciellt nöjd… som läsare känner jag mig fortfarande inte direkt tilltalad av den nya redaktionens inriktning, men något sådant vore ju inte heller att vänta. Här några korta noteringar.
Numret domineras av en yngre generation norska författare, några språkmaterialister men också mer blandat. Det saknas presentationer och översiktsartiklar kring läget inom den norska litteraturen, vilket är en klar brist. En dikt av Ronny Spaans (från det retrogardistiska hållet) publiceras sida vid sida med en essä av Espen Stueland, som har debatterat från det motsatta hållet i den poesidebatt som har varit. Alltså föregångaren på norsk botten till debatten om OEI och Lyrikvännen som jag har varit med och fört i Sverige under vintern. Om bakgrunden i den norska debatten - inte ett ord från redaktionens sida.
Lars Mikael Raattamaa äreräddas (?) med två essäer av norska kritiker, däribland just en av den tidigare nämnde Espen Stueland. Det känns som om uppmärksamheten är ett direkt svar på den kritiska essä jag hade om "Politiskt våld" i Lyrikvännen nr 5/04. Alldeles oavsett detta blir väl nu L. M. Raattamaa den mest omskrivna samtidspoeten i Lyrikvännen i mannaminne, vilket är en närmast absurd koncentration av uppmärksamheten på just hans författarskap.
Bra poesi av Karin Haugane (översatt av Ann Jäderlund)!

"...allt detta onda kommer inifrån..." (Mark 7:23)

(Utsikt från ett cafébord vid al-Saadungatan, Bagdad)

De snabbt tillkallade militärfordonen river upp moln av damm som hindrar de förbipasserande att se vad det är som egentligen pågår.
Vi sitter på ett café en bit bort och känner doften av rök och död komma över oss. Gatan fylls av kaos och förvirring.
De skadade bärs bort på provisoriska bårar och passerar oss på några meters avstånd. Efteråt minns jag bara flickans hår, som ligger som en röd gloria runt hennes huvud.
Två bortsprängda ögonblick som bränt sig kvar i minnet.

Dikt tillägnad Hultsfredsfestivalen 20 år

För gammal för att skriva poesi
åtminstone som Rimbaud
men för ung för att dö
och för fattig för att gå i pension

gick den gamle rockgitarristen över
till att spela musiken
högt i sitt huvud.
Rock 'n' roll.
Huvudet skakar och slänger.
Rock 'n' roll.

KKFK far till Schweiz

Jag skulle vilja föreslå en gemensam studieresa i KKFK:s regi, och eftersom vi redan besökt Majorna och Gottröra torde det vara dags för en visit till CERN i Schweiz. Där byggs just nu världens mest kraftfulla partikelaccelerator, 27 km lång, kallad Large Hadron Collider, som kommer att vara färdig 2007.

Hugade fans kan anmäla sig via kommentar nedan.

Lindas förunderliga blogg

Linda Skugges blogg är verkligen bisarr och rolig, på ett annat sätt än hennes krönikor har varit på länge.
Det där hon skrev om Anders Paulrud till exempel. Det är både elakt och möjligtvis också träffande skrivet om Anders Paulrud, som hon inte gillar något vidare (fast hon läser uppenbarligen gärna hans senaste bok). Men i förbifarten säger hon ju också (oavsiktligt?) en hel del om sig själv och sitt äktenskap. Jag citerar:
"Jag måste skriva lite om Anders Paulruds bok Kärleken till Sofia Karlsson. Den där Sofia Karlsson som han är så kåt på är den värsta typ av brud jag vet. Som ska ha långa samtal och dricka vin och bli kåt. Jag hatar kåta människor."
Okej, om man hatar kåta människor, betyder det omvänt att man älskar frigida människor? Sedan ifrågasätter hon att huvudpersonen Anders och Sofia Karlsson har långa samtal, på det sätt som tydligen återges i boken. Linda igen:
"Jag säger mest: Kan du bädda sängen. Och gå ut med skräpet. Och i morron lämnar nu [sic] och jag hämtar.
Du förundrar mig inte längre. Finns det verkligen tjejer som säger så? På riktigt?"
Linda beskriver ju ett äktenskap (sitt eget) där huvudpersonerna inte längre pratar med varandra. Jättebra va? Men bloggen är fin.
P.S. Jag är inte alls ute efter att dissa Linda, faktiskt, jag gör bara en liten närläsning av hennes notering från den 17 maj, kan inte låta bli. Jag har faktiskt börjat gilla henne igen sedan hon gav ut "Men mest av allt vill jag hångla med nån" - hon passar bäst i dagboksform. Men återigen, om man vill hångla med nån till varje pris, men hatar kåta människor, är man inte en levande självmotsägelse då?

Bostadsmarknaden revisited

Kungsholmskopplet är kopplat nu
Du driver mig ut, min Mälarfru
(Eldkvarn, anno stenåldern)

Stockholms bostadsmarknad är sjuk! Jag har sagt det förut, gäller inte minst Kungsholmen för övrigt.
Visst blir man glad när man får sådana här lappar uppsatta i porten:
"Kungsholmen
S:t Eriksgatan xx
2 rum och kök, ca 51 kvm
Såld för 1 680 000 kr!
Nu har vi sålt i din attraktiva förening!"
Eller några veckor senare, i brevlådan:
"Vi älskar Kungsholmen /.../
Många vill bo där du bor och är beredda att betala för det. Du sitter därmed på ett läge som snabbt kan omvandlas till ett guldläge."
Mäklare med sådana här tonfall går bort, omedelbart.

Skrivregler

Det är intressant med dessa (oftast) outtalade skrivregler; i vår förmodat frigjorda tid anses vissa skrivsätt vara omöjliga, på grund av vissa konnotationer som de väcker, de anses bära på en viss psykologisk barlast...
Till exempel just detta... tre konspiratoriska punkter, kallade Elin Boardy i otidskrifts gästbok just detta sätt att skriva. Som för övrigt Dostojevskij var en mästare i; han excellerade nämligen i att låta folk prata i avbrutna meningar, de halvkvädna visorna burna av psykologisk hetta, vad skulle det vara för fel i det?
Likaså detta med utropstecken; nuförtiden anses det vara fult eller vulgärt att använda sig av utropstecken. Jag vill minnas att det ingår t.o.m. på journalistutbildningar numera, man varnas för att använda sig av utropstecken i sina artiklar. Och jag läste nyligen på diskussionsforumet på argus.nu att det skulle vara ett tecken på galenskap att använda sig av mer än ett utropstecken. Dumheter! Strindberg var en mästare i att använda sig av utropstecken i var och varannan mening. Och var han galen? Tja, därom tvistar de lärde. Jag skulle vilja säga att han gick igenom psykologiska och religiösa kriser. Men hans språk är kärnfriskt! Själv har jag för övrigt använt mig av tre (!) utropstecken i en dikt jag publicerade på Post Scriptum nyligen.
Att använda sig av uppbruten syntax, noll interpunktion osv osv - det är betryggande nog bara ett tecken på att man har genomgått skrivarkursutbildningar. Det handlar om litteratur!

Uppdatering om estradpoesi

Och så har jag publicerat en ny artikel om estradpoesi..

Vad är en blogg?

Det pågår en debatt här och var i "bloggosfären" kring frågan om nytillkomna kändisbloggare som Linda Skugge verkligen är att betrakta som riktiga bloggare.
Jag förstår debatten, men tycker egentligen det är ganska fånigt. Som jag ser det är bloggen i sig ett neutralt redskap. Man kan skriva vad man vill, om man vill.
En annan sak är att bloggen som medium är hett just nu. Men mediet är eller borde inte vara budskapet. För mig är bloggen bara ett uppdaterat sätt att publicera mina tankar. Gärna med respons. Responsen kommer i bästa fall lite snabbare än på Kierkegaards tid - men inte säkert.

Kierkegaard & den 21 april

Så här skriver "förföraren" Johannes i sin dagbok den 21 april:
"Dagarna går. Mitt tillstånd är oförändrat. Mer än någonsin finner jag min glädje i de unga flickorna - ändå har jag ingen lust att njuta. Jag söker efter henne överallt. Det gör mig ofta spänd, fördunklar min blick, retar min njutning."
Kierkegaards "Förförarens dagbok" - som visserligen ingår som en del av Antingen - Eller men som också går att läsa separat - är för mig en av världslitteraturens 20-25 viktigaste diktverk.
Jag ser inte estetikern och förföraren Johannes som någon ond människa, han söker en förnimmelse av oändligheten genom kärleken. Jag känner sympati.

Alfabetpoeter (E=Ekelöf)

Det är svårt att komma förbi "E". Särskilt om man fått för sig att skriva om Gunnar Ekelöf (1907-1968), den kanske mest kanoniserade poeterna i Sverige. Från hans debut med sent på jorden (1932) har han mutat in ett elldeles eget universum. Jag väljer därför att istället skriva några rader om hans pudel Ecoute, vars hår han lånade till en kofta. Ekelöf brukade ägna sig åt handarbete mellan skrivpassen. Han både broderade och stickade flitigt, även om resultaten inte alltid var så lyckade. Ullen från sin favoritpudel lät han en äldre kvinna karda och spinna. Efter Ekelöfs anvisningar stickade hon sedan en grå vacker kofta.

"Världen är ett oregerligt garnnystan. Att skriva, måla, komponera musik, är att dra trådar ur detta nystan och väva dem till ett drömtyg - konsten". 

Fler E-poeter; 

Johannes Edfelt (1904-1997) 

Lina Ekdahl (f. 1964) 

Per Engström (f. 1963)

Sammanträffanden med datum

"Våren kom till Bronx den 21 april", läser jag i Ulf Lundells "Friheten" (s. 339).
Vad är det med detta datum egentligen? Det möter mig just nu överallt.
Officiellt releasedatum för PS hemsida var 21 april (även om den onekligen hade tekniska problem de första dagarna.)
Lasse Söderbergs korta men viktiga debattinlägg i Sydsvenska Dagbladet, där han efterlyste ett alternativ till den dominerande OEI-poesin publicerades samma dag. Jag citerar: "Det är ett dystert faktum att den poesi som med en egendomlig vändning /.../ kallas 'språkligt inriktad' är - eller tror sig vara - så dominerande. All poesi är språk. Men den poesi som inget syfte har utöver sig själv är yta, mer eller mindre polerad, men likväl yta. Språklig inriktning blir språklig likriktning. Var finns de avvikande rösterna?"
Samma dag gavs Bob Hanssons "Halleluja liksom" ut, i sig något av ett enmansalternativ. (En ytterligare egendomlighet är att Expressen lät Maria Küchen recensera denna bok; just dessa två poeter har ju en gång i tiden haft ett nära samarbete, vad jag vet.)
Och så nu detta datum igen, när jag vänder blad i "Friheten". Kanske är det ett datum för alternativa vårvindar inom poesin?

Semester i Oman?

Planerar du inför semestern? Kom ihåg att det är dyrt att semestra i Oman (rapporterar arbetarrörelsens flaggskepp Aftonbladet).
Själv sitter jag i en ekonomisk rävsax efter Borås-resan för några veckor sedan.

Tankar om Poetry Slam

Stockholmsfinalen i Poetry Slam i fredags blev en mycket lyckad tillställning! Fullt med folk på den lilla Scenen Pipersgatan 4 (slam på Kungsholmen - äntligen!). Jag fick nöja mig med att vara kalibreringspoet, men på det sättet fick även jag vara med på ett hörn. De tävlande lagen var Rinkeby, Husby och Skärholmen. Alla var egentligen redan klara för SM i Göteborg, så den här gången gällde Stockholmsfinalen bara äran (och lite pengar). Nå, jag vet inte om det var den poesihungriga publiken som peppade poeterna eller vad som hände, det var i alla fall en elektrisk atmosfär som jag inte upplevt inom slam på cirka ett år, poeterna lyfte sig i håret och presterade några av de bästa uppläsningar jag tagit del av på länge. Högre nivå än i Borås, om ni ursäktar att jag säger det.
Så har jag publicerat några nya tankar om slam . Den här artikeln skrevs innan Stockholmsfinalen, under inflytande av intrycken från SM i Malmö 2003 och Borås Open 2005. Men det är en slags kritik inifrån rörelsen själv och jag står för den.
Och ja, om ni undrar, Rinkeby vann Stockholmsfinalen.