2007-04-22

Konsten att förstöra sex med sex: Den längre och bättre versionen

I Stanley Kubricks film Eyes wide shut finns en på en gång distanserad och "moralisk" kamera som noterar hur blaserade partymänniskor glider omkring på jakt efter stegrade sexuella kickar. Den hemliga åtrå som flimrar förbi i Nicole Kidmans drömliv, kontrasteras mot det kalla utnyttjandet av en drogad kvinna, och mot den tristess som ett ritualiserat sexparty utstrålar. Den svarta mässan är tråkig, de kopulerande paren rör sig som plastiga sexmaskiner, likgiltigheten ligger som en hinna kring de maskerade nakna kvinnorna. Så långt Kubricks version av hur de rika utnyttjar varandras sexuella underhållningsvärde.
Men även de fattiga, de arbetslösa, och landsortsborna - begränsade av sina livsformer - kan nu kasta hämningarna och testa varje sexuell stimulans som dyker upp på internet. Det demokratiska nätet, med information och charmerande lätta kontakter, inviterar också till sex med allt och alla, i allt mer bisarra former. Pornografi har alltid funnits, den kan vara angenäm, men it-pornografin konkurrerar med tuffa metoder. Seximpulsen är förutsägbar, men konsumenten måste lockas att köpa samma vara en gång till. Den blaserade förväntar sig maximerat antal erigerade penisar, anatomiska bilder på vidöppna vaginor, våld och stegrad chockverkan. Så vinner den överjävliga pornografin marknadsandelar över den mjuka.

Samtidigt som Amnesty rapporterar att var tredje kvinna i världen har utnyttjats sexuellt, fylls pornografisidorna på nätet med bilder och texter som förnedrar kvinnor. Kvinnor på nätet är ofta sexuella slagpåsar: slynor och slavar, måltavlor för en neurotisk manlighet som inte vill någonting annat än att använda objektet. Penetreringen av kvinnan är ingen lidelsefull gåva, snarare en sadistisk bestraffning, utlösningen är en markör för förnedring och placeras ofta på brösten, eller i ansiktet.
Andra bilder tycks vara på jakt efter den sexuella hemligheten genom att tränga nära inpå genitalierna. Men gynekologi är en platt hemlighet. Glansen i en kvinnas våta könsorgan liknar snigelns glans och de blöta algerna som havet kastat upp. Färgen på en mans sperma är alltid densamma, en blek vätska, som skulle kunna fejkas med potatismjöl och vatten. Det är inte organen som är upphetsande, utan psyket; händelsen mellan två personer som är laddad innan den blir fysisk. Om det är tvärtom kommer entropin att sätta in redan efter första samlaget. Och precis som i Kubricks film kommer det inte att hjälpa med aldrig så konstruerade lekar, när känslolivet stilla står. Naturligtvis är människor olika, liksom deras perversioner, men mediet förstör också budskapet. Och nätporrproducenten är en cyberpsykologisk maktfaktor, en hypermanipulatör i konsten att förstöra sex med sex. När en trettonårig flicka inviteras att göra sexfilm med fistfucking, när förekomsten av sex med hundar, hästar, metalliska instrument och gummimasker är legio på varenda sexsida, kommer snart ingen tolvårig förälskelse att spira utan inflytande från förproducerade sexbilder som slår knut på de känslor pornografin inte kan spegla.

Menar jag att man förstör "det fina" med sex? Ja, det menar jag. Men jag menar också att man förstör "det fula" med sex; det otillåtna och överdrivna mattas ut genom de tvångsmässiga repetitionerna. Vårt behov av snusk överexponeras, på samma sätt som människans låghet exploateras i dokusåporna. Både och är annars sexualitetens storhet. I den mest hämningslösa erotiken finns på en gång extas och kött, himmel och längtan, snusk och total hängivelse. Men det fantastiska förminskas till tricks; det vidrigas och löjligas pornografi; ritualer, lika monotona som programmet i en tvättstuga: Tryck, rotera, pumpa, skölj, skaka, häng. En futil utlösning är vad den pornografiska ekonomin tillåter. Det är bara självsmicker att påstå att vår tid är hedonistisk, den är maskinell.
Som Luce Irigaray skrev i "This sex which is not one", fungerar pornografin som ett ställe dit mänskliga maskiner kan vända sig för periodisk "rengöring", så att de vanliga sociala rutinerna kan fungera till "nästa gång". Och budskapet från marknaden är tydligt: Stanna kvar i den trygghetsnarkomani ni har och köp era små extra njutningar; shoppa könslekar på nätet, via porrfilmer, webbkameror, sexleksaker. Skaffa er en virtuell sexuell kod, så ska vi producera era njutningar och distraktioner. Den marknadsliberale kan ju alltid vända på argumentet och hävda att marknaden speglar vad vi vill ha; miljarder kvinnoförnedrande porrsidor kan väl inte ha fel?

Men när varutänkandet ätit sig så långt in i sexualiteten inträder en sorts slutanvändning av det innerliga; av människans inre, privata, hemliga liv. Allting vräks utåt, som i en fetischerad inälvsuppvisning. När marknaden når den nästan ut- och invända vaginan i den ut- och invända kvinnokroppen, som ormar sig inför mannen, så har den nått vägens ände. Mer finns inte att exploatera. Återstår då det sexualiserade barnet. Det är en horribel affärsidé, men den står tecknad på skärmen: Nätet äter barn. Så snart man blivit övermätt på män, kvinnor, hundar, och sadomasochistiska attiraljer, återstår bara att exploatera barnen. Någon etisk gräns existerar nämligen inte i det sexuella varusamhället; så snart tillväxten inom ett område (säg: poserande kvinna) minskar, söker marknaden ett nytt område (säg: poserande tioårig flicka eller pojke) där tillväxten för en tid kan öka.

Om vår tids religion är sexualitet, och subliminala reklamsignaler kör ut denna religion i alla medier, och har övertagit 70 procent av nätet, så är sex vår tids opium för folket. En ikonoklasm kan då bara komma inifrån och handla om utmattning; en nernötning av de opiatiska bilder som, av försäljningsskäl, hela tiden lovar någonting de inte kan ge. Även det mest förbjudna mister efterhand sin verkan. Likt skräpmat som inte mättar och muzak som ingen hör, förstör dessa bilder sig själva och lämnar konsumenten med ett tomrum som inte heller nästa porrmani kan mätta. Någonstans i kausalkedjan kanske individen (om han är en människa) slutar köpa surrogat för det som är hans eget känslolivs uppgift.
____________________________________________________

Denna artikel har tidigare varit publicerad i Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad, Smålandsposten, Sundsvalls Tidning och Västerbottenskuriren under 2005.

5 kommentarer :

Roberth Ericsson sa...

Intressant text. Har själv, av både allmänna och specifika anledningar, fördjupat mig i olika parafilier på senare tid. Det är ett både spännande och skrämmande fält, som breder sig längre och längre ut mot horisonten ju snabbare man rör sig. Har också diskuterat en del med vänner om huruvida man skulle kunna "träna" sig till att tända på exempelvis tidelag, koprofili etc, eller om det finns en genetisk beskaffenhet som bestämmer vilken/vilka av de mer extrema perversionerna man går igång på. Om man ser till förskjutningen över tid, säg, från 80-tal och 00-tal vad gäller mainstream-pornografins innehåll, så ser man lite av tendensen. Långt ner i halsen-konceptet är ju knappast chockerande längre, utan ingår som en ordinär del i snart sagt varje pornografisk filmscen. Det har vi så att säga "vant" oss vid. Låt då istället säga att man konsumerar enorma mängder porr varje dag i 20 år eller så, blir man då till sist så blasé att man behöver beträda domäner som inbegriper djur, exkrementer och dylikt för att nå fram till en tillfredställande sexuell in-/utlevelse?. Ja, det är alltså frågan som jag funderat en del på den senaste tiden. Om det säger mest om mig eller pornografin låter jag vara osagt.

Helena Looft sa...

Heja Gabi! Väldigt bra skrivet.

Och Robban, vad sägs om att använda de gamla hederliga psykodynamiska teorierna som förklaringsmodell? Miljöfaktorer, påverkan under uppväxten och varje människas unika livshistoria - kan inte det vara något att ta med i beräkningen?

Andreas Björsten sa...

Jag har slutat konsumera porr. Jag har varit ute på Internet i över tio år men jag har knappt sett någon nätporr, jag har nämligen inte sökt upp den. Fullkomligt oskyldig är jag naturligtvis inte - men nej, porr intresserar mig inte längre. Levande människor, sex, kärlek och erotik intresserar mig däremot alldeles oerhört.

Andreas Björsten sa...

För övrigt har jag startat en liten serie på temat frustrerad kvinnlig sexualitet i min "andra" blogg Det privata blir personligt på adressen:
andreasbjorsten.blogspot.com

Andreas Björsten sa...

Det som på alla sätt var platt redan i tidskriftsform och på VHS-kassetter - det vill säga porren - är väl ännu plattare på skärmen! Enstaka undantag finns etcetera - och att förvirrade unga människor söker sig till porren är inget konstigt - men lika konstigt vore det väl om man inte med tiden sökte sig ifrån den - nämligen till det möjligtvis sällsynta fenomenet äkta sexskildringar och äkta upplevelser! Detta blev ännu ett PS till Gabis iofs utmärkta text.