Våra främsta samtida lyriker, del 1: Spike Milligan

I Sverige är väl Spike Milligan (1918-2002) mest känd som komiker och filmskådespelare, i den mån han alls är känd.
I Storbritannien var och är han mer erkänd som en kulturpersonlighet i sin egen rätt.
Han var väl någon slags mångsysslare åt Tage Danielsson-hållet. Men framförallt, för mig, var han en stor lyriker. Och det säger jag, trots att jag (hittills) bara äger en diktsamling av honom, Open Heart University, från 1979.
Spike Milligan skrev en begriplig, men samtidigt förrädiskt enkel lyrik. På Wikipedia står det att han led av bipolärt syndrom och skrev seriös lyrik under sina depressioner. Det känns lite nedvärderande, men låt gå för det. Jag skulle snarare formulera det som att dikterna i sig själva är bipolära, rymmer allvar och humor i samma kärl, varje gång i en ny unik blandning. Dikterna är ytterst personliga, publiceras ofta handskrivna och med en illustration av dottern Laura Milligan.

Spike Milligans dikter är i nivå med det bästa av Leonard Cohen, med vilken han för övrigt har vissa stildrag gemensamt. Cohen i sin tur är i nivå med Heine och Goethe, vågar jag påstå.