Det här kan vara en av de bästa diktsamlingar jag läst, sedan den tid då Bruno K. Öijer, Roger Skjöld och Spike Milligan skakade om mig. Det finns fortfarande poeter.
Åldrandet och ångesten rullar ut en bönematta inom synhåll för erotikens tempel. Ja, sådan är scenen i Leonard Cohens senaste bok.
Book of Longing rymmer många komprimerade (om än svåröversatta) livsvisdomar, men det är ingen visdom man bär med sig i en kappsäck direkt, utan något som måste prövas och genomlevas. Livsirritationens gruskorn har skapat en pärla, men g-d vet hur den egentligen smakar?
"Jag fann aldrig flickan
Jag blev aldrig rik
Följ mig"
(Leonard Cohen, september 2003)
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
"Jag fann aldrig flickan
Jag blev aldrig rik
Följ mig"
Jag förstår verkligen inte grejen med det här. Det skulle vara intressant och få veta vad du känner, hur du tänker om det där citatet.
Ja, det är en dikt av Leonard Cohen, i diktsamlingen med originalillustration. Jag kanske har konstig smak, men jag tycker det är en fin dikt. Jag gillar enkelhet och nakenhet i lyriska sammanhang. Livskomprimering, eller vad man ska säga.
Inte alls konstig. Jag tycker bara det är intressant när man ser storhet i olika saker och då är det väldigt spännande att veta vad det är som, i det här fallet, du kan finna tilldragande och jag inte. Alltså en väldigt grundläggande fundering. Det var inte tänkt som nån kritik eller liknande.
Skicka en kommentar