BOFH, del 44 – finalen

Det har (snyft, snyft) sedan en tid tillbaka varit dags för mig att presentera det allra sista BOFH-avsnittet, eftersom Sven har hittat ett nytt jobb. Han ska layouta kataloger och börjar den 12 maj. Således kom vi överens, han och jag, om en dag för la grande finale och det blev alltså i dag. Bobby Jr, Preben, Julia och jag satt vid respektive dator och jobbade och Sven kom inglidandes på verkstaden vid pass halv fem på eftermiddagen.

Jag: Titta där kommer han, BOFH:en!

Sven: (säger ingenting)

Jag: Han har lite premiärnerver ... eh, avslutningsnerver.

Sven: (skjuter en gummisnodd på mig) Tja!

Bobby Jr: (om mig) Jävlar vad hon började knattra nu! (till Sven) Får man ställa en fråga?

Sven: Ja, du har två veckor på dig.

Bobby Jr: (visar på skärmen) Hur ska jag få bort den här tomma sidan ...?

Sven: Ja, det där är ju jävligt irriterande. (förklarar) Men det känns ju som fel sätt, så du kan ju stället göra som så att när du gör pdf så säger du "skriv ut sidan två och fyra".

Bobby Jr: (glad) Du är smart du.

Sven: Tack, säg det igen.

Preben: (pratar i sin mobil) Ja, jag har lite kyckliing som jag tänkte grilla och lite vin, men har du något drickbart så hugg det, annars går det bra ändå ...

Julia: (till Sven) Hur har det gått, har du hört något från nya jobbet?

Sven: Nej, I has hört nothing.

Julia: Men du har ju fått jobbet. Har de sagt det så är det så.

Sven: Man vet aldrig. Det kan ju bli så att jag dyker upp den tolfte och så undrar folk vad jag gör där ... (till mig, med syfte på det jag skriver) Du kanske ska lägga ut det när provanställningen är över.

Jag: Det är ju ingen som vet att det handlar om dig.

Sven: Förutom att det står Tidskriftsverkstaden överallt; min enda feta referens.

Julia: Får vi komma och hälsa på dig då första dagen?

Sven: Visst, och ta med Gertrud.

Bobby Jr: Och du sätter förstås upp ditt nummer här på väggen, så att alla som ringer hit och vill ha hjälp med att göra om hårddiskar kan nå dig på din hotline.

Preben: Eller ska de ringa din chef?

Sven: (måttligt road) Ja, precis.

Jag: (till Sven) Du vill inte skriva en liten avskeds-BOFH själv?

Preben: "BOFH tar äntligen bladet från munnen" ...

Jag: Men vad säger du, en liten egen text ..?

Sven: Nej.

Jag: Ett stilenligt "nej".

Preben: Du har ju redan sålt dig.

Sven: Till ..?

Preben: Till internationella kylskåpskonglomeratet.

Här uppstår en liten lucka, eftersom jag inte får tala om var Sven ska jobba någonstans, men det har att göra med "produktbroschyrer, x-trettitvåan har nödsugkapacitet och yadayadayada, mått på inbyggnadsspisar, verkligen osexiga grejer".

Preben: Om spisarna har måtten 90 60 90 så är de ju sexiga.

Sven: Eller går åtminstone in under fläkten.

Julia: "Eller går åtminstone in under fläkten" – är det kriteriet på att vara sexig?

Preben: (till mig) Hur ska du få det här till att det inte är spisar det handlar om?

Jag: Får jag inte skriva att det är spisar?

Preben: Du kan skriva vitvaror – det är väl lagom anonymt?

Bobby Jr: Soffor!

Sven: Soffor ..?

Bobby Jr: Man kan använda soffor som metafor för lite av varje. Det var en gång en bra fotbollstränare som hade köpt en spelare från Brasilien och sedan sa han: Här värvade vi en soffa från Brasilien och så fick vi en jävla golvlampa!

Bobby Jr, Sven och Preben: (skrattar hjärtligt)

Jag: Alla killar skrattade och tjejerna förstod ingenting.

Sven: Jag garvade men jag förstod ingenting.

Bobby Jr förklarar att det handlar om en djuplodande metafor, där fotbollsspelare kan liknas vid olika möbler beroende på vad de gör och hur de är.

Jag: Men hur kan det vara så stor skillnad på fotbollsspelare, alla springer ju bara omkring och sparkar på en boll ...

Bobby Jr: Åååå ... (djup, demonstrativ suck)

Jag: Men Sven, berätta lite nu ... Hur känns det att sluta på verkstan?

Sven: Det är nu man skulle komma med någon sådan här Zlatan-grej: Bollen är rund och fötterna är uppåt.

Jag: Är det inte lite sorgligt?

Preben: Eller är du bara glad att bli frisläppt?

Sven: Någon blandning däremellan är det väl.

Jag: Kommer du att få någon användning av BOFH-talangerna på det nya jobbet?

Sven: Jag tänkte inte outa dem så mycket, det måste väl finnas någon jävla tekniker där som fixar allt sådant där. Och så kan jag komma och säga: "Internet är trasigt".

Bobby Jr: Jag tänker i alla fall skicka vidare alla som ringer hit till dig.

Preben: Vi kommer också att ordna gruppresor en gång i veckan.

Bobby Jr: (jublar) Bra idé!

Preben: Supportresan till Svens kontor.

Jag: Men hur känns det för er andra att Sven slutar? Nu tänker jag fråga er i tur och ordning. Julia?

Julia: Jag har faktiskt också fått jobb! Vid Hornstull, det är jättespännande.

Jag: Då försvinner ju du också!

Sven: Alltså, no offense, men har din mamma verkligen behov av dig på en halvtid?

Julia: De växer skitmycket! Och jag kan ju jobba med ljud också.

Sven: Du är en renässansmänniska!

Jag: (till Julia) Så du kommer inte att sitta här – då är det bara vi som ska bort också, Bobby. Preben, hur känns det för dig då att Sven slutar?

Preben: Ja, för Svens skull är det väl "äntligen".

Jag: Men för din?

Preben: Jag försöker också avveckla mig härifrån.

Jag: Du är ganska avvecklad redan.

Preben: Det är ett bra ställe, men inte ett bra ställe att fastna på.

Jag: Bobby, hur känner du då?

Bobby Jr: Jag tycker det är mest jobbigt att BOFH:en läggs ner, faktiskt. Jag tycker du ska börja jobba på samma ställe som Sven så att det kan bli BOFH därifrån också.

Sven: Det kanske blir som Kjell säger, att jag är tillbaks om en månad ...

Julia: Kommer du tillbaks så spöar vi dig!

Sven: Efter att jag har fixat burkarna eller innan?

Jag: Det är väl klart att du inte ska tillbaka, ens för BOFH.

Bobby Jr: Har du köpt väckarklocka?

Sven: Väckarklockorna vaknar jag ju inte av, däremot har jag en timer till min stereo med 80-talshits, den står på 7.30 nu men den ska ju stå på 7.00 sedan. Jag börjar 8.30.

Jag: Du har redan börjat träna lite ..?

Bobby Jr: Gertrud kan ringa och väcka dig efter sina nattjobb här.

Alla babblar i munnen på varandra medan jag skriver som en galning – jag hinner ändå inte riktigt med i svängarna och blir plötsligt varse att de andra är överens om att jag inte får skriva vad Sven svarade på Bobby Jr:s förslag angående väckning.

Jag: Men jag missade svaret ...

Preben: Han sa: "Ja tack, hemskt trevligt".

Sven: Men jag vet inte vad grannarna tycker om att min stereo går igång på högsta volym klockan sju ...

Julia: Blir du av med lägenheten har du i alla fall ett jobb.

Sven: Jag hade satt stereon på väckning klockan fyra för att jag skulle vakna fyra en morgon och sedan var jag inte hemma dagen därpå och hade glömt att stänga av väckningen och så stod stereon och spelade på högsta volym från klockan fyra på morgonen till klockan sju på kvällen och så var inte jag där ...

Jag: Vaknar inte du av annat än en stereo på högsta volym?

Sven: (allvarligt) Jag har missat en jordbävning, 4,6 på richterskalan. Och jag sov i en Friggebod en gång och vaknade inte när en helikopter landade på gräsmattan utanför.

Bobby Jr: Om du lägger dig tio så vaknar du rent naturligt sedan vid fem sex på morgonen. (klär på sig jacka och skor) Börjar du på måndag?

Sven: Nej, den tolfte.

Bobby Jr: Varför har vi avskeds-BOFH då?

Jag: Nej, vi bara kom överens om att det skulle vara i dag.

Sven: (hittar Bobbys chokladkex) Å, får jag kaka?

Bobby Jr: En avskedskaka. Nej, nu ska jag gå hem.

Sven: See you.

Jag: När börjar du på morgonen, sa du?

Preben: 8.30 och ingen flex?

Sven: Men hon som anställde mig sa "nejmen, vi har ju typ flex, man kan komma mellan åtta och nio" men i min värld är det inte flex, det är komma-försent-marginal. Men jag tänkte gå in stenhårt för halv nio.

Julia: Många tycker faktiskt det är viktigt att komma i tid.

Alla babblar i munnen på varandra igen och kommer fram till att fasta tider är onödigt, utom i vissa fall när folk måste göra något exakt samtidigt.

Julia: Har du varit där och besökt stället?

Sven: Jag har sett stället.

Julia: Och det finns så här kaffeapparat och ...

Sven: Det finns en kaffeapparat som gör en helt okej macchiato. Och så är det bara pc rakt över, jag kommer att få spatt ...

Julia: Jag tror de flesta gillar elaka tekniker.

Sven: Fast jag ska inte outa att jag är tekniker.

Julia: Det är bara tekniker som får vara otrevliga.

Sven: Jag läste på någon sajt med supporthistorier om en färgaffär där de hade en maskin som blandade färger och varje gång den strulade kallade alla på Nisse och Nisse kom och gjorde något magiskt och så fungerade färgapparaten, men en gång började en ny kille i färgaffären och när färgapparaten strulade såg han att Nisse tryckte ner ctrl-alt-del och så blev den nya killen den nya Nisse ...

Jag: Och du vill med detta nu berätta att du egentligen inte kan så mycket ..?

Sven: Ja, jag har ju ingen utbildning. Det som gör mig till en BOFH är att jag inte har den där begränsningen i att bli rädd för att göra fel.

Julia (tittar på sitt jobb i datorn) Det är så svårt med vågrätt och lodrätt, vilket som är vad ...

Sven: (gestikulerar) Lod. Våg. Vågor går så här.

Julia: Men det beror på hur höga vågorna är.

Jag: (till Sven) Vem ska ta hand om tidskrift.nu när du inte är här?

Sven: Lyckligtvis har ju Janos skrivit ganska snygg kod, och det är ett citat av Jerker, så då får Jerker stå för det han sagt och ta ansvar för den där snygga koden.

Preben: Jerker ska ju jobba här, men inte med själva BOFH:andet.

Jag: Han är väldigt o-BOFH:ig.

Preben: Annars kan vi göra med resten av datorerna som med de här (pekar på två pc-burkar). Det finns egentligen inga program installerade, så då löser det sig. (till Sven) Har du några mer sista ord till oss?

Jag: Ja, vi får nog avsluta det här så jag kan jobba lite.

Julia: Är inte alla väldigt hungriga?

Sven och Preben och Julia går ut och handlar och under tiden ringer Prebens mobil med ett allt högre surrande ljud. Jag lägger den i ett skåp under en hink och sätter igång och jobbar i godan ro och märker knappt när sällskapet är tillbaka igen – eller att Preben börjar leta efter sin telefon som återigen hörs ringa.

Sven: Den knorrar.

Jag: Ja, den knorrar så mycket att jag la den i skåpet där under en hink.

Sven: Ååååååå, det är sådan typisk Helenagrej!

Jag: Varför är det typiskt mig? För att jag inte kan stänga av den på normalt sätt?

Preben: (plockar ut telefonen) Jag tycker det var en ganska kreativ avstängning.

Sven och Preben packar lite olika väskor och gör sig i ordning för kvällens begivenheter hos Lukas.

Jag: Vad skulle ni göra, spela boule?

Sven: Spela grill.

Preben: Grilla bouleklot, spela kyckling.

Sven: (till Julia) Eftersom jag skrev årsmötesprotokollet till DBVS kan jag väl få knycka en flaska vin?

Julia: Men jag är faktiskt lite irriterad på att varje gång vi har möte så är det någon helt ovidkommande person som dricker upp allt vinet. Men det finns ju två flaskor till, så ta den då!

Sven och Preben: Nehej, vi får väl gå till Systembolaget då.

De diskuterar vem som egentligen är den där ovidkommande personen och drar sig mot dörren.

Julia: (till Sven) Tog du vinet nu då?

Sven: Nej, det var lite känsligt det där ...

Julia: Förlåt. Eller något.

Jag: Det är de som ska säga förlåt.

Julia: (tveksamt) Det är det, va?

Julia och jag sitter kvar och jobbar och någon timme senare dyker Kjell upp. Jag frågar honom om han har något att tillägga till sista BOFH-snittet.

Kjell: (djup suck och lång tystnad) Frågan är bara: När är han tillbaks?