Raderna: Jelinek

I backarna tumlar de om. Liftarna släpar sin vattentätt fraktade last, belastad även av naturens vindstötar, insvetsad i ett plasthölje, uppåt över det hårt skidmanglade landskapet. Ja, fruktansvärt tycks landet ha utvecklats under skidorna, där det ursprungligen var varierat eller helt enkelt bara fårat. Snökanonerna spyr inför de vilda och galna dagsturisterna från Wien. Var och en av dem ser sig som en skidkanon. Här stannar vi kanske längre, vi har ju redan i eoner vistats på jorden för att ändra den, och nu ändas den under oss. Skidåkarna flirtar bara med landskapet, var inte rädd, alltför blyga är de inte. De vandrar på jorden med sina väldiga könsorgan och trampar ut varje eld. Stadsborna dras uppåt av lusten till snabbhet, och snabbheten själv slänger ner dem igen. Å, tänk om de nu genast en gång riktigt kunde ta sig ut ur sig själva! Under solen skulle de flyga omkring, hederliga mästare som visar vad de har gjort av sig själva och andra. De har blandat sig med andra och skapat nya sportmänniskor. En skidkurs kommer deras barn att genomgå, fortfarande med sina föräldrars svinfogar i ansiktet. Sporten, denna smärtsamma obetydlighet, varför skulle just ni avstå från den, också om ni annars inte har mycket att förlora? Här står det inga möbler, men för priserna på overaller, varor och prunk jämte därtill opassande absurda huvudbonader finns inga gränser satta, och om så vore, hoppa då helt enkelt över berget! Bakom det kommer bestämt ett nytt, som måste rymma allt som går i oss. (- - -)
Vi ber om lugn! När allt kommer omkring arbetar här också människor framför sina djur, envar i sin egen bur.

Elfride Jelinek,
Lust (Forum 2004)