Den som likt undertecknad har läst Anna Karenina som en av tidernas största roman, kan ge sig in i leken igen i en radioversion ikväll. Anna Karenina i bara två delar. Man bävar. Hur? Det kan gå som med Idioten på Stockholms stadsteater för några år sedan, en duktig Idiot, en fin uppsättning, men, inte Den Riktiga Idioten. Inte Mysjkin on the Road.
Så att, vi får väl se hur det går med Anna i radioversionen. Gott lovar i alla fall Agneta Ekmanner i huvudrollen samt regi av Jonas Cornell.
Del ett sänds alltså ikväll, P 1, 19.03
Mer kultur: Ebba Witt Brattström ger sig in Operadebatten. Hennes artikel i DN idag (ej på nätupplagan) vinklar iväg åt ett håll, som jag i stort sett sympatiserar med. Fast: Att en grandios Valkyria och en ledsen Dido är allt vi (kvinnor) har att ty oss till på Operan väcker inte min vare sig Jiipie-reaktion eller motsatsen. Det är som det är bara. Kärlek, makt, intriger och tragik. Och det är väl egentligen det Ebba försöker säga. Medan slutklämmen blir som slutklämmar brukar: Ett lite för präktigt försvar för varför man gillar Operans Känsloliv.
Ett annat, och liksom avsides perspektiv på den hetsiga Operadebatten kan man läsa hos Bengt O.
Och i Berwaldhallen spelas Beethovens Missa Solemnis, 19.30. Det irriterar mig att jag inte kommer att vara där. Men här. Städing och mating och passing och pyssling. En trött dag. Men jag överlever. Det gjorde inte Anna Karenina och Dido. Tyvärr. Vi längtar efter Det Stora. Som tar musten ur oss. Medan vi ordnar våra bagateller - som också tar musten ur oss - så gott det går.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
3 kommentarer :
Nej hörrni, skippa Anna Karenina i radio. En Tolstoj utan miljöbeskrivningarna och nyanserna är inte värd the ccandle, märkte jag. Det som återstår är det han själv var så rädd för; kärlekshistoriens "banalitet".
Ja, det gjorde jag: skippade Anna Karenina alltså. Skriver nu bara för att säga att det där du skriver på slutet "Vi längtar efter Det Stora. Som tar musten ur oss. Medan vi ordnar våra bagateller - som också tar musten ur oss - så gott det går." berör mig verkligen. Åh, usch, jag vill inte ha alla dom där bagatellerna! Och alla jäkla måsten som jag har omkring mig! Bort bort bort! Kanske ska jag inte bara skippa Anna Karenina utan skippa en massa av det andra också? Alla pappershögar jag tror jag måste ta hand om, alla fotografier, alla grejer... SUCK!
Skönt att du fattar. Men man får ju ta hand om det lilla ändå. Så gott det går. Och det Stora anländer ju lite som det hampar sig. Har jag hittills märkt. Det gäller faktiskt både ens egen kapacitet, humör och livsavgörande möten...Gud, så snusförnuftig jag blev nu da ; ) Hej!
Skicka en kommentar