Jens Liljestrand vs Nike Markelius

Tyvärr, Jens Liljestrand, din nedvärderande artikel om Nike Markelius håller inte måttet, varken moraliskt eller för den delen estetiskt (om man nu kan lägga några sådana aspekter på kulturjournalistik). Dessutom verkar du plötsligt inte alls förstå de sköna konsternas villkor.

Det irriterar dig att många har delat hennes DN-artikel i sociala medier, som om det i sig vore något negativt. Jag tror att många helt enkelt känner igen sig i hennes skildring av maktlöshet inför arbetsförmedling och jobbcoacher och känner sig lättade att den här debatten äntligen kommer upp till ytan, genom att någon med ordet i sin makt tar upp förnedringen inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Den som har gjort mer än ditt enda besök på arbetsförmedlingen vet att den alltmer har förvandlats till en kontrollinstans över människornas liv, snarare än en plats där jobb förmedlas! Det är ovärdigt en demokrati att ingen kontrollerar arbetsförmedlingen som har fått makt över hundratusentals människor, som inte har gjort något annat ont än att de har svårt att hitta en försörjning på arbetsmarknaden.

Jens Liljestrand misstycker att Nike Markelius karikerar arbetsförmedlare och jobbcoacher och färgar framställningen med sitt temperament. Som om inte konstnärer och författare alltid har gjort det! Nike gör ju utifrån sin upplevelse av nuets villkor i grunden inte något annat än vad Strindberg gjorde på sin tid, han karikerade makthavare och de han mötte inom olika delar av samhället i Röda Rummet för hundrafyrtio år sedan! Nike är verksam inom en gammal fin tradition, och Jens Liljestrand förmår inte ens se det. Han tycker att Nike Markelius går för hårt fram. Men, tro mig, det är för en god sak och om någon jobbcoach känner igen sig, må det vara hänt.

Och dessutom: Nike är en bra artist och trummis. Jag har plattor både med Tant Strul och med Nike & Gurra. Varför skulle hon behöva lämna den branschen mitt i livet? Menar Jens Liljestrand att hon ska ”klippa sig och skaffa ett jobb”, när hon nu (tonen av nedlåtenhet) under perioder inte förmår försörja sig på sin konst? Jag är tacksam för att Nike har tagit ton i debatten och för Jens Liljestrand känner jag efter detta något som liknar förakt.

Nike & Gurra, Folk bits.