2016-03-01
till elsa och anna och elsa
du spräcker en spegel och skrattar
och havet blir grumligt en stund
jag ser dina ögon och fattar
att det är du det är du det är du
som hamrar så nära mitt hjärta
det är tåget till Lund
det är: stanna en stund
du är inte huset
du är hela min grund
när du spräcker en spegel och skrattar
hur du mejar ner hela havet
och du har samma namn som min mormor
som jag svek
det jag trodde var en lek
när jag mejade ner hennes tillit
hur jag spräckte en spegel och skrattade
jag vill aldrig svika dej
jag vet inte om du fattar det
hur jag älskar dina haltande steg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
1 kommentar :
Oh! Fint!
Skicka en kommentar