Inställd julklappsidé

När jag insåg att en espresso-maskin - med hög cool-faktor - inte skulle få plats i vårt redan trånga kök, tröstköpte jag fem paket av favoritkaffet Mollbergs Zoega. Det kunde ju ha varit såååå snyggt med en röd eller grön Innova-maskin i julklapp till oss själva. Men min kloka fru övertygade mig snabbt om att vi inte är hemma-espresso-typer... Och just idag känns det trots allt som det var ett bra beslut, för det nya Bajen-kaffet verkar ju bara finnas i gammal hederlig (?) bryggvariant.
Just idag är jag stark...

Kennet är bäst

Accelerator har tydligen fått bra kritik även i Göteborgs-Posten, men jag lyckas inte rota fram den attans artikeln på nätet hur jag än bär mig åt... Någon annan som kan?

"Accelerator har allt" skriver i alla fall Björn Widegren på Gefle Dagblad i en jättefin recension.

Och Magnus Ringgren försöker sig på en sågning i Aftonbladet men lyckas inte riktigt:

"Jag är mycket osäker på om de här dikterna finns till för att förbättra mina villkor, knappt ens poetens egna. De är till för att vara till, för att explodera, för att spy blod och konfetti."

Bättre än så kan det väl inte bli, eller va?

Poeterna protesterar!

Man kan inte behandla poeter hur som helst! Nu verkar det som om måttet är rågat, åtminstone för Maria Vedin som lämnar Wahlström & Widstrand efter fem diktsamlingar och upprepade kontroverser med förlaget. Allt enligt en intervju i P1:s Kulturnytt. W&W har drabbats av många avhopp de senaste åren. Problem med förlagsledningen har också Niklas Rådström, Marianne Fredriksson och Barbara Voors haft, som också övergett W&W de senaste åren. Sådana incidenter hade aldrig hänt på Per I Gedin tid!Det återstår att se om nya vd:n Kerstin Angelin kan få rätsida på herrarna Wahlström & Widstrands anrika förlag, som grundades redan 1884. Ett obekräftat rykte säger att poeterna Bob Hansson och Kennet Klemets inte har några planer på att lämna W&W!

Kennet befäster sin (sär)ställning

Accelerator har recenserats i dag på diverse håll, som bäst i Norrköpings Tidningar. Kennet Klemets har "mutat in en egen position med sitt egenartade språk och sitt flödande uttryck" och befäster "sin ställning, ja särställning i den svenska samtidslyriken", fattar ni?

Lite intressant att notera är också att NT har problem med den tredje dikten i samlingen (som även i mitt tycke är en smula besvärlig eftersom den består till 98% av samplat spam) medan däremot Borås Tidning tar sig för att hylla den enligt följande:

I "First Daybreak Haiku" stiger poeten fram som något av en förbittrad slugger. Informationsteknologins och programmerarnas koder - "det teknologiska imperativet" - mals ner till oigenkännlighet, för att genast återuppstå i en apokalyptisk och övertygande konkretistisk språkdräkt, späckad med anglicismer.

Tjo!

Alfabetpoeter (D= Diktonius)

Elmer Diktonius (1896-1961). Den svenska poetiska modernismen föddes i Finland! En handfull epokgörande poeter såg till att nya ord färdades över vattnet. En av de mest färgstarka var Elmer Diktonius som fortsatte utforska de finlandssvenska uttrycken efter Edith Södergran. Hans första diktsamlingar var inte bara nyskapande, de andades också både poetisk och politisk radikalism. Att han studerat musik i Frankrike, England och Tjeckoslovakien satte också sina spår i poesin som ofta har mycket musikaliska inslag. Hans vilda poesi blev med åren lite mer stillsamma och naturlyriska. I Maskinsång utvecklar han ljuddikten efter dadaistiskt mönster (något som senare 60-talspoter anammade). Elmer Diktonius var troligen först i världen med att använda smiles inom poesin.

(Orlodoffa doschkoff o r l o - o r l o - o r l o :) 

Olja och olja (h a - s å j a g s k r a t t a r !) 

mänskosvett och olja och blod (h e - s å j a g r y t e r!) 

 Musklerna tvinar. (h i - s å j a g f l i n a r!) ... 

 (ur Maskinsång, 1930) 

Läsvärda Diktonius-samlingar, vars titlar också berättar lite om hans litterära utveckling; 

Hårda sånger (1922), Taggiga lågor (1924), Gräs och granit (1936), Jordisk ömhet (1938). 

Fler D-poeter: 

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (1915-2002) 

Tage Danielsson (1928-1985) 

Olof von Dahlin (1708-1763)

Fri entré till statliga museer - inte precis

Den omtalade reformen med fri entré på statliga museer måste vara något av månadens bluff.
Vad kostade det innan museireformen att gå på Nationalmuseum? Svar: 75 kronor.
Vad kostar det efter att fri entré har införts vid årsskiftet? Svar: 60 kronor, vilket var priset för att bese den aktuella utställningen "Drömmen om Italien". Att bese samlingarna är visserligen gratis men den aktuella utställningen är ju det som diskuteras och som alla vill se!
Samma sak på Moderna Museet. Att se utställningen Fashination (sista chansen nu i helgen) kostar 60 kronor. Ändå påstås det att det är gratis att gå på Moderna Museet? Det är naturligtvis bullshit och falsk marknadsföring. Jag rekommenderar var och en att i stället betala medlemskap i Moderna Museets Vänner och därmed gå "gratis" på de aktuella utställningarna, vilket blir billigast i längden.

Nedanstående citat ur Dagens Nyheter den 20 september 2004 är därutöver ett exempel på okritisk och vilseförande journalistik.

"Redan i år blev det avgiftsfritt för besökare till de tre museerna på Skeppsholmen i Stockholm, Moderna Museet, Arkitekturmuseet och Östasiatiska museet.

- Det absolut centrala för regeringen är fri entré på museerna. Och därför sjösätter vi nu hela reformen, sade statssekreterare Gunilla Thorgren, när hon presenterade vad hennes nyligen avgångna chef Marita Ulvskog åstadkommit.

Därmed kan samtliga så kallade centrala statliga museer stänga biljettluckorna."

Bloggare i alla länder, förena er!

Just som vi som bäst håller på att utforma vår blogg kommer nättidskriften Agamemnon ut med sitt januarinummer och levererar sina sedvanliga sura kommentarer.

"The revolution will not be blogged". Vad säger man? Ska vi fortsätta ändå eller ska vi sluta? För vi är väl inte ute efter mindre än att göra revolution?

Jag tycker det var lite kul, men det tycks som om somliga blev stötta. Malte Persson kommenterade dock inte kommentaren i sin blogg – om han nu inte gjorde det så att säga mellan raderna.

I Agamemnons januarinummer finns för övrigt också ett fint försvarstal för Horace Engdahl.

Poesidebatt i Sverige

Under hösten har den norska poesidebatten kommit till Sverige! Debatten om OEI och Lyrikvännen, om språkmaterialisterna och "de andra", vad de nu ska kallas. Jag har själv fört debatten i tidskrift.nu, i Stockhoms Fria Tidning(själva artikeln ej länkad) samt i Borås Tidning, förutom på flera nätsajter.
Nu uppmärksammas debatten genom en tillställning på ABF i Göteborg. Vilka medverkar? Håkan Sandell eller Carl Forsberg, som drivit den retrogardistiska linjen? Boel Schenlaer eller jag själv som debatterat om poesisyn och Lyrikvännen? Martina Lowden som försvarat (i huvudsak) språkmaterialismen och OEI från sin och kompisen Elise Karlssons sajt O-?
Nej, ingen av oss. Men det kan bli intressant ändå. Debatt om "Den radikala poesin" på ABF Göteborg den 5 mars. Medverkande: Jörgen Gassilewski, Jenny Tunedahl, Åsa Maria Kraft, Bob Hansson, Ragnar Strömberg och Lena Ulrike Rudeke.

Det våras för Wunderbaum

Den som har koll på vårens bokutgivning kanske har noterat att 100% av den avsomnade (?) poesigruppen Wunderbaum är aktuell med nya böcker. Kennet Klemets med Accelerator, Per Planhammar med Lyckliga människor och Petter Lindgren med Landskapet.

Gråter i en Porsche, skjuter
m e j i h u v e t
hela vägen till banken
En bubbla (buckla?) av hem, värme
Jesus är konstanten, det okränkbara

(ur Slutstycke, Accelerator)

Årens film

Oj. Jag har varit på bio en enda gång sedan sommaren 2000 och utnämner (inte bara därför) Some Kind of Monster till de senaste fyra årens film. Kan varmt rekommenderas till alla som någon gång har haft problem med eller funderingar kring skapandeprocesser och mänskliga relationer. Eller som Arbetarbladet så fint uttrycker det i sin recension: "ett måste både för rockintresserade och psykologistuderande".

En lista till :-)

Årets bok eller nostagitripp nr 1: Svensk punk: varför tror du vi låter som vi låter...

Årets soulskivor: Candi Staton-samingen på bolaget Honest Jons med inspelningar från Muscle Shoals studion, Al Green "I can't stop" med producenten Willie Mitchell. Gud hör böner! Han är tillbaka, typ.

Årets konsert: Gwen Mcrae på Lydmar. Southern soul kvinna och födelesebarn med glädjetårar som spelade "Let's straighten it out", Damn right it's good, 90% of me is you...

Årets tre bästa filmer: "Lost in translation", "Eternal sunshine of the spotless mind" och "Coffee and cigarettes" (lite ojämn, men några helt fantastiska berättelser)

Årets fotbollsmatch och publik: Hammarby-Rosenborg 3-0. När klacken skaldade "dela om ojämna lag" efter 3:an.

Fortsättning följer här oxå...

Veckans rubrik

Bortsett från de hemska (och ofrånkomliga) världshändelserna måste väl detta vara veckans rubrik, eller nåt:
Gammal Kindabo gör romandebut
Daniel Kederstedt, 24 år, har skrivit sin första roman, "Men kom tillbaka innan du går". (saxat ur Corren)

Som författare är man ung till 40-årsåldern trodde jag, det har Madeleine Grive sagt i alla fall.

I vår herres hage

Jag vet ännu inte riktigt på vilken nivåhöjd mina inlägg bör befinna sig, eller hur jag själv ska ställa mig till det här med bloggandet, så jag går väl på i de sedvanliga ullstrumporna (=raggsockorna) och kompletterar nedanstående lista med Årets djur. Gissa vilket? Jo, just det. Räven.