Höstsäsongen med Poetry GangBang på restaurang Rabarber är i full gång sedan några veckor.
De reservationer från min sida som ibland tidigare funnits har nu helt givit vika. Kvällarna bjuder på stark publikrespons, intensiva framträdanden och också en hel del förvånansvärt bra poesi. Visst är det sant att underhållande och gärna också humoristiska framträdanden premieras, men jag kan inte se något fel i att en läsning är underhållande så vida det också finns ett allvar som kommer smygande underifrån och träffar publikens hjärtan . En riktigt bra kväll på Rabarber innehåller denna blandning.
Kolla in ett roligt kollage från förra tävlingsomgången!
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2005-10-29
2005-10-28
Rookiefestival (Hultsfred 28-29/10)
Ikväll drar den 5:e Rookiefestivalen igång i Hultsfred. Trettio "demoband" spelar, plus en bunt mer etablerade artister (Christian Kjellvander, Jenny Wilson, The Kristet Utseende m.fl.). Det hypade bandet med det fräcka namnet (Suburban Kids With Biblical Names) måste man ju också spana in.
Visserligen ingen gubbrock, Helena, men farbror Ericsson kan inte hålla sig borta... (en annan anledning till besök är att man får agera "förälder på festival" och hålla ett litet öga på sonen och hans kompisar).
När man vill vila öronen från musiken finns det utställningar och seminarier man besöka. En kopp kaffe på "The Rock City Road" brukar också vara en upplevelse.
Läs mer på Rockpartys hemsida; http://www.rockparty.se eller http://www.rookierockparty.se
Visserligen ingen gubbrock, Helena, men farbror Ericsson kan inte hålla sig borta... (en annan anledning till besök är att man får agera "förälder på festival" och hålla ett litet öga på sonen och hans kompisar).
När man vill vila öronen från musiken finns det utställningar och seminarier man besöka. En kopp kaffe på "The Rock City Road" brukar också vara en upplevelse.
Läs mer på Rockpartys hemsida; http://www.rockparty.se eller http://www.rookierockparty.se
2005-10-23
Politisk poesi?
”BAKOM TV’n ÄNDRADES LJUSET” har underrubriken ”56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider”. I dagligt tal kommer den säkert betecknas på detta sätt, som en antologi med ”politiska dikter”. Och visst är många av dikterna som ingår i urvalet politiska i både bredare och snävare mening. Men antologin rymmer också mycket annat; en hel del av dikterna är av mer existentiell än politisk natur. Egentligen vore det minst lika rätt att helt enkelt betrakta detta som en antologi med svensk 1900-talspoesi i personligt urval av Göran Greider.
Urvalets tidsperspektiv är inte linjärt, Greider blandar Heidenstam med Lugn och Anyuru på ett sätt som gör att dikterna bryter sig ur sin tid och talar till oss på nytt i detta nu; Greiders egen läsning av dikterna finns också hela tiden med som ett annat tidsperspektiv som genom de personliga kommentarerna också ger brottstycken av en biografi. Jag tycker det är ett spännande sätt att behandla poesin.
Göran Sommardal i SR:s Kulturnytt kallade detta för ett ”urval så menlöst att det bräker”. Personligen anser jag precis tvärtom. Menlösa så att de bräker är antologier som ”Femton poeter ur 90-talet”, som mest publicerar poesi som handlar om sin egen tillblivelse, om språket och om språksvårigheterna som sådana. Greider lyfter fram poesi med ett ärende, i väldigt bred mening, vilket gör detta till en ovanlig och vital antologi. Visst är några av de ingående dikterna slitna antologinummer, men nästan allting som är med är vital och levande poesi. Även sångtexten av Ulf Lundell (Folket bygger landet) tycker jag funkar som poesi, medan jag har mer reservationer mot Karl Gerhards kuplett om ”Den ökända hästen från Troja” som är en lysande kuplett men inte funkar på samma sätt i tryck (för många smarta ordlekar och krystade rim för det). Att Greider avstår från en rad språkmaterialistiska dikter är svårt att se som en brist, då ju denna typ av poesi lyfts fram i snart sagt alla andra etablerade sammanhang. Vad som i stället kanske saknas är ett fördjupat resonemang kring den politiska poesins roll. Vad gäller själva urvalet saknar jag något av Eric Fylkeson samt av Daniel Boyacioglu; den sistnämndes Mr Minister från debutdiktsamlingen ”I stället för hiphop” borde ha varit ett givet val, när nu Greider vill lyfta fram tendenserna till en möjlig politisering inom poesin under senare år.
Om Tobias Berggrens ”Kaddish för ett träd i september” måste jag säga att: Detta är verkligen inte bra! Omnämnandet av Lenin och hänvändelsen till någon med ”uråldriga Ho-Chi-Minh-ögon” känns som klyschiga politiska fraser insprängda i en svårgenomtränglig, alltför högtidlig poesi.
Från 70-talet är det rebellerna snarare än de politiskt rättrogna som lever vidare i poetiskt hänseende, de som var radikala snarare än anslutna till något som helst politiskt parti. DRÖM-partiet snarare än VERKLIGHETS-partiet för att tala med Fylkeson. Därför är det poetiska 70-talet inte möjligt att hylla i sin helhet, utan för att det gjorde vissa enskildheter som Vesuvius-gruppen möjliga.
De starkaste poesiantologierna från senare år har i mina ögon varit de med en specifik agenda, som ”Med frihet på näsan” kring Göteborgskravallerna och ”Poeter mot krig”, vars titel förklarar sig själv. Jag ser också fram mot den kommande antologin ”En annan värld är omöjlig – poeter mot nyliberalism” som jag inbjudits att medverka i. (När jag talar om antologier med en "agenda" betyder det inte att dikterna i sig själva blir ofria av att ingå i ett sådant sammanhang, så har jag inte alls upplevt det. Plakatpoesi finns, åtminstone i Göteborgs-antologin, men är glest representerad. Jag ser snarare det politiska sammanhanget som en styrka som också tillför något till den enskilda dikten.)
Denna utgivning sker förstås i huvudsak på väldigt små förlag, Greiders antologi avviker genom sitt uttryck för en ”antispråkmaterialistisk” hållning på Bonniers förlag. Recensionerna har i huvudsak varit negativa, vad jag kunnat se. Det är ändå intressant att se hur tidsandan i detta fall står och väger. Till frågan om den politiska poesins gränser tänker jag återkomma.
Urvalets tidsperspektiv är inte linjärt, Greider blandar Heidenstam med Lugn och Anyuru på ett sätt som gör att dikterna bryter sig ur sin tid och talar till oss på nytt i detta nu; Greiders egen läsning av dikterna finns också hela tiden med som ett annat tidsperspektiv som genom de personliga kommentarerna också ger brottstycken av en biografi. Jag tycker det är ett spännande sätt att behandla poesin.
Göran Sommardal i SR:s Kulturnytt kallade detta för ett ”urval så menlöst att det bräker”. Personligen anser jag precis tvärtom. Menlösa så att de bräker är antologier som ”Femton poeter ur 90-talet”, som mest publicerar poesi som handlar om sin egen tillblivelse, om språket och om språksvårigheterna som sådana. Greider lyfter fram poesi med ett ärende, i väldigt bred mening, vilket gör detta till en ovanlig och vital antologi. Visst är några av de ingående dikterna slitna antologinummer, men nästan allting som är med är vital och levande poesi. Även sångtexten av Ulf Lundell (Folket bygger landet) tycker jag funkar som poesi, medan jag har mer reservationer mot Karl Gerhards kuplett om ”Den ökända hästen från Troja” som är en lysande kuplett men inte funkar på samma sätt i tryck (för många smarta ordlekar och krystade rim för det). Att Greider avstår från en rad språkmaterialistiska dikter är svårt att se som en brist, då ju denna typ av poesi lyfts fram i snart sagt alla andra etablerade sammanhang. Vad som i stället kanske saknas är ett fördjupat resonemang kring den politiska poesins roll. Vad gäller själva urvalet saknar jag något av Eric Fylkeson samt av Daniel Boyacioglu; den sistnämndes Mr Minister från debutdiktsamlingen ”I stället för hiphop” borde ha varit ett givet val, när nu Greider vill lyfta fram tendenserna till en möjlig politisering inom poesin under senare år.
Om Tobias Berggrens ”Kaddish för ett träd i september” måste jag säga att: Detta är verkligen inte bra! Omnämnandet av Lenin och hänvändelsen till någon med ”uråldriga Ho-Chi-Minh-ögon” känns som klyschiga politiska fraser insprängda i en svårgenomtränglig, alltför högtidlig poesi.
Från 70-talet är det rebellerna snarare än de politiskt rättrogna som lever vidare i poetiskt hänseende, de som var radikala snarare än anslutna till något som helst politiskt parti. DRÖM-partiet snarare än VERKLIGHETS-partiet för att tala med Fylkeson. Därför är det poetiska 70-talet inte möjligt att hylla i sin helhet, utan för att det gjorde vissa enskildheter som Vesuvius-gruppen möjliga.
De starkaste poesiantologierna från senare år har i mina ögon varit de med en specifik agenda, som ”Med frihet på näsan” kring Göteborgskravallerna och ”Poeter mot krig”, vars titel förklarar sig själv. Jag ser också fram mot den kommande antologin ”En annan värld är omöjlig – poeter mot nyliberalism” som jag inbjudits att medverka i. (När jag talar om antologier med en "agenda" betyder det inte att dikterna i sig själva blir ofria av att ingå i ett sådant sammanhang, så har jag inte alls upplevt det. Plakatpoesi finns, åtminstone i Göteborgs-antologin, men är glest representerad. Jag ser snarare det politiska sammanhanget som en styrka som också tillför något till den enskilda dikten.)
Denna utgivning sker förstås i huvudsak på väldigt små förlag, Greiders antologi avviker genom sitt uttryck för en ”antispråkmaterialistisk” hållning på Bonniers förlag. Recensionerna har i huvudsak varit negativa, vad jag kunnat se. Det är ändå intressant att se hur tidsandan i detta fall står och väger. Till frågan om den politiska poesins gränser tänker jag återkomma.
Tillbaka på Mondo
När redaktör Hjalmarsson och redaktör Lindvall gjorde återbesök på Mondo var det fullsatt (som vanligt?) Istället för Commando och Stry, var det PFO som hade huvudrollen i dramat om tredje och fjärdeplatsen i Allsvenska. Petter gjorde matchens enda mål när Bajen slog Malmö. Mot Royal League.Annars? Jo, häromdagen dök det (redan!) upp ett nytt nummer av Pequod, om Honza Jensen...
2005-10-20
The new dead
Nä, nu börjar det bli på tok för gubbigt härinne igen. Därför: fram för lite coola kvinns. Ulrika Kärnborg skriver i dag i Dagens Nyheter att Thommy Berggrens uppsättning av Fröken Julie vittnar om en kvinnosyn som är mer unken än självaste Strindbergs egen. Jag ska strax bege mig till Dramaten för att se om hon har rätt.
Sedan vill jag påminna om att det är 2005 och att det finns nya musiktidskrifter att skriva om.
Sedan vill jag påminna om att det är 2005 och att det finns nya musiktidskrifter att skriva om.
2005-10-15
Schlagerreflektioner 10/10 (23.00-01.00)
Efter en kortare paus vandrar (delar av) Reeperbahn upp på scenen. Tillsammans med kvällens husband drar dom igång den suggestiva klassikerna ”Lycklig”. ”Jag har massor av pengar och och dom ger jag till dig, ja bara till dig…"
Husbandet bestod av några av landets mest rutinerade musiker som under åren kompat Winnerbäck, Lundell, DiLeva m.fl.; Magnus ”Norpan” Eriksson (trummor), Jerker Odelholm (bas), David Nyström (orgel, piano), Fredrik Blank (gitarr). Bakom frontmännen Olle Ljungström och Dan Sundquist kunde man även skymta trumslagaren Peter Korhonen (?). Det var trångt och högt! Olle sjöng även ”Marrakesh”, som vanligt lite gnälligt och småfalskt på ett charmigt sätt. Innan sista låten ”Venuspassagen” lämnade Olle scenen och Dan Sundquist fick ta över sångmikrofonen. Det märktes tydligt att han ägnat sig åt att producera andra artister de senaste åren. Sånginsatsen var lite skral, (eller sjunger han inte bättre?).
Göteborgsbandet Kai Martin & Stick spelade tyvärr bara en låt, ”Man skall vara som ett vilddjur i år” med den långe saxofonisten Gomer Explensch i röd mohikanfrisyr (!) och en tung filmexpert Ronny Carlsson på trummor. Gomer flög över scenen och hotade ibland att slå ner medmusikanterna med sin sax. En del ungdomar i publiken såg rätt chockade ut! Kan gamla gubbar ”rocka fett”?!
Frågan är om inte Anders ”Brodde” Brodin från Brända Barn är ännu längre än Gomer! När de tuffade igång ”Under ditt skinn” vevade han med armarna som en väderkvarn (alt. vindkraftverk) i storm. ”Det finns alltför många betalda idealister / följda av en skock som älskar arslen” (Under din hud). Lika kompromisslös som när de 1983 blev utnämnda till ”Sveriges Simple Minds” och skulle ge röst åt en desillusionerad generation. Strax därefter lade de av.
”Varje andetag och varje dag / Varje handling med tvivel / Ur varje nederlag skall det komma en seger / Som en man, som ett tåg”… Brodde sjunger bättre än någonsin, måste tagit sånglektioner däruppe i Sundsvall. Med Zacke från Distinct på gitarr och kör (även känd som TV-procenten Jan Zachrisson, Jarowskij, TV4 m.m.) rullade ”Sundsvalls-expressen” över allt och alla! I den avslutande Neil Young-covern ”Hey hey, my my” började väggarna vibrera på MONDO. T.o.m. de gamla bistra musikkritikerna längst bak i baren började röra på sig (eller fick de bara kramp i benet?).
Sista verserna. Karin Wistrand och Sten Booberg från Lolita Pop, de enda som under kvällen enbart sjunger på engelska (!). Inleder med Springsteen-låten ”Because the night” och avslutar med ”Tarzan On A Big Red Scooter” Karin tillhör en av de som med jämna mellanrum återvänder till rockscenen. (Just nu är hon aktuell i rockmusikalen ”Ung rebell – rockens kvinnor” tillsammans med bl.a. Louise Hoffsten.)
Siste hjälten på scenen. Den evigt unge Stry Terrarie levererar sina låtar med samma övertygelse som när han inledde karriären med Besökarna/Kriminella Gitarrer. Schlagerkvällen avslutades med en rykande och euforisk version av "Malmö City". Stry virade sig, som vanligt, flera varv runt mikrofonstativet, likt en reinkarnerad Jim Morrison.
Såg Garbochocks återförening på Debaser (Sthlm) för något år sedan. Landets enda riktiga rocksångare?
När vi lämnar MONDO ekar Neil Youngs återigen i öronen, kvällens signaturmelodi;
“My my, hey hey
Rock and roll is here to stay
It’s better to burn out
Than to fade away
My my, hey hey”
...
“The king is gone but he’s not forgotten
This is the story of a johnny rotten
It’s better to burn out than it is to rust
The king is gone but he’s not forgotten.”
Summering; “The golde age of rock’n’roll in sweden” sammanföll med de år tidskriften Schlager utkom 1980-1985. Musiken, texterna, musikanterna har åldrats med känslan i behåll. Flera av banden har fortfarande en publik, men svårt att nå igenom det kompakta bruset som Idol, Melodifestvaler och såpor som lanserar talanglösa C- och D-kändisar. Och utan mediautymme är det svårt att nå ut med sitt budskap. Ex. Stry kränger sina skivor via egen hemsida, Eldkvarn spelar på ett halvfullt landsortsdisco… ”Vem vi rädda rock’n’roll” sjöng Stry redan i Besökarna på 70-talet. Frågan är ännu inte riktigt besvarad. Kanske kan några av de inflytelserika personerna i Schlager-galans publik hälpa till att ge Rockkulturen upprättelse och det utrymme den förtjänar! Som situationen är nu tenderar många unika artister att dränkas i det kommersiella bruset.
Länka till atrtisterna m.m. på www.schlager25.tk
Nostagiska noteringar fortsätter i "Nattboken".
Husbandet bestod av några av landets mest rutinerade musiker som under åren kompat Winnerbäck, Lundell, DiLeva m.fl.; Magnus ”Norpan” Eriksson (trummor), Jerker Odelholm (bas), David Nyström (orgel, piano), Fredrik Blank (gitarr). Bakom frontmännen Olle Ljungström och Dan Sundquist kunde man även skymta trumslagaren Peter Korhonen (?). Det var trångt och högt! Olle sjöng även ”Marrakesh”, som vanligt lite gnälligt och småfalskt på ett charmigt sätt. Innan sista låten ”Venuspassagen” lämnade Olle scenen och Dan Sundquist fick ta över sångmikrofonen. Det märktes tydligt att han ägnat sig åt att producera andra artister de senaste åren. Sånginsatsen var lite skral, (eller sjunger han inte bättre?).
Göteborgsbandet Kai Martin & Stick spelade tyvärr bara en låt, ”Man skall vara som ett vilddjur i år” med den långe saxofonisten Gomer Explensch i röd mohikanfrisyr (!) och en tung filmexpert Ronny Carlsson på trummor. Gomer flög över scenen och hotade ibland att slå ner medmusikanterna med sin sax. En del ungdomar i publiken såg rätt chockade ut! Kan gamla gubbar ”rocka fett”?!
Frågan är om inte Anders ”Brodde” Brodin från Brända Barn är ännu längre än Gomer! När de tuffade igång ”Under ditt skinn” vevade han med armarna som en väderkvarn (alt. vindkraftverk) i storm. ”Det finns alltför många betalda idealister / följda av en skock som älskar arslen” (Under din hud). Lika kompromisslös som när de 1983 blev utnämnda till ”Sveriges Simple Minds” och skulle ge röst åt en desillusionerad generation. Strax därefter lade de av.
”Varje andetag och varje dag / Varje handling med tvivel / Ur varje nederlag skall det komma en seger / Som en man, som ett tåg”… Brodde sjunger bättre än någonsin, måste tagit sånglektioner däruppe i Sundsvall. Med Zacke från Distinct på gitarr och kör (även känd som TV-procenten Jan Zachrisson, Jarowskij, TV4 m.m.) rullade ”Sundsvalls-expressen” över allt och alla! I den avslutande Neil Young-covern ”Hey hey, my my” började väggarna vibrera på MONDO. T.o.m. de gamla bistra musikkritikerna längst bak i baren började röra på sig (eller fick de bara kramp i benet?).
Sista verserna. Karin Wistrand och Sten Booberg från Lolita Pop, de enda som under kvällen enbart sjunger på engelska (!). Inleder med Springsteen-låten ”Because the night” och avslutar med ”Tarzan On A Big Red Scooter” Karin tillhör en av de som med jämna mellanrum återvänder till rockscenen. (Just nu är hon aktuell i rockmusikalen ”Ung rebell – rockens kvinnor” tillsammans med bl.a. Louise Hoffsten.)
Siste hjälten på scenen. Den evigt unge Stry Terrarie levererar sina låtar med samma övertygelse som när han inledde karriären med Besökarna/Kriminella Gitarrer. Schlagerkvällen avslutades med en rykande och euforisk version av "Malmö City". Stry virade sig, som vanligt, flera varv runt mikrofonstativet, likt en reinkarnerad Jim Morrison.
Såg Garbochocks återförening på Debaser (Sthlm) för något år sedan. Landets enda riktiga rocksångare?
När vi lämnar MONDO ekar Neil Youngs återigen i öronen, kvällens signaturmelodi;
“My my, hey hey
Rock and roll is here to stay
It’s better to burn out
Than to fade away
My my, hey hey”
...
“The king is gone but he’s not forgotten
This is the story of a johnny rotten
It’s better to burn out than it is to rust
The king is gone but he’s not forgotten.”
Summering; “The golde age of rock’n’roll in sweden” sammanföll med de år tidskriften Schlager utkom 1980-1985. Musiken, texterna, musikanterna har åldrats med känslan i behåll. Flera av banden har fortfarande en publik, men svårt att nå igenom det kompakta bruset som Idol, Melodifestvaler och såpor som lanserar talanglösa C- och D-kändisar. Och utan mediautymme är det svårt att nå ut med sitt budskap. Ex. Stry kränger sina skivor via egen hemsida, Eldkvarn spelar på ett halvfullt landsortsdisco… ”Vem vi rädda rock’n’roll” sjöng Stry redan i Besökarna på 70-talet. Frågan är ännu inte riktigt besvarad. Kanske kan några av de inflytelserika personerna i Schlager-galans publik hälpa till att ge Rockkulturen upprättelse och det utrymme den förtjänar! Som situationen är nu tenderar många unika artister att dränkas i det kommersiella bruset.
Länka till atrtisterna m.m. på www.schlager25.tk
Nostagiska noteringar fortsätter i "Nattboken".
2005-10-14
Dikter av Harold Pinter
After Lunch
And after noon the well-dressed creatures come
To sniff among the dead
And have their lunch
And all the many well-dressed creatures pluck
The swollen avocados from the dust
And stir the minestrone with stray bones
And after lunch
They loll and lounge about
Decanting claret in convenient skulls
Meeting
It is the dead of night,
The long dead look out towards
The new dead
Walking towards them
There is a soft heartbeat
As the dead embrace
Those who are long dead
And those of the new dead
Walking towards them
They cry and they kiss
As they meet again
For the first and last time
(Hämtade från www.haroldpinter.org)
And after noon the well-dressed creatures come
To sniff among the dead
And have their lunch
And all the many well-dressed creatures pluck
The swollen avocados from the dust
And stir the minestrone with stray bones
And after lunch
They loll and lounge about
Decanting claret in convenient skulls
Meeting
It is the dead of night,
The long dead look out towards
The new dead
Walking towards them
There is a soft heartbeat
As the dead embrace
Those who are long dead
And those of the new dead
Walking towards them
They cry and they kiss
As they meet again
For the first and last time
(Hämtade från www.haroldpinter.org)
2005-10-13
"A pint for Pinter!"
- Nobelpriset i litteratur år 2005 tilldelas den engelske författaren Harold Pinter, ”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”, säger Horace Engdahl.
Som alltid, ett överraskande val. Två dramatiker på raken även om förra årets Elfriede Jelenik även skriver prosa.
Odds på Ladbrokes: 21. Harold Pinters dramatik finns endast översatt i ett par antologier. Tippar att han snart ligger i pressarna hos de svenska förlagen. Dramaten brukar också vara snabba att sätta upp pjäser med Nobelpristagarna, om de inte redan har någon under produktion.
Inge nAdonis, ingen Tranströmer, ingen Dylan i år heller!
Läs mer om den cricketspelande Nobelpristagaren på http://www.haroldpinter.org
Läs mer om den cricketspelande Nobelpristagaren på http://www.haroldpinter.org
- lyssna på Pinter m.m.!
p.s. bilden föreställer Pinters cricketlag, Harold är troligen den äldre mannen i grå/svart kostym!
2005-10-12
Malte spekulerar
Imorgon, torsdag 13/10, kl. 13.00, öppnar Horace Engdal dörren och meddelar vem det är som får årets Nobelpris i littaratur. Spekulationerna är många. Malte Persson (Expressen) bloggar in i det sista! Han har (hittills) tre teorier om vem som kommer att få det eftertraktade priset;
" 1. Adonis-teorin. Vadslagningsfirman Ladbrokes ger idag Adonis det häpnadsväckande låga oddset 1:1,5 - vilket alltså skulle innebära att han har mer än 50 procent chans att få priset. Med mindre att du har insiderinformation så skulle jag rekommendera att du satsar dina pengar på internetpoker istället. Eller slantsingling. Adonis har förvisso varit en favorittippad kandidat i flera år, och det kan vara dags för en poet, men anledningen till att det talats så mycket om honom på sistone är främst att han råkade vara på bokmässan och aktuell med en översättning till svenska. - Adonis är möjligen utbytbar mot någon annan poet, till exempel Gennadij Ajgi, Adam Zagajewski, Inger Christensen eller Tomas Tranströmer.
2. Philip Roth-teorin. Efter priset till Jelinek kan det vara dags för någon med en bredare publik. Till Roths fördel talar att han både är gammal och aktiv, och har skrivit några av sina bästa romaner (till exempel The Human Stain) på senare år. - Roth är möjligen utbytbar mot någon annan bredare författare, till exempel Mario Vargas Llosa. Kanske är också Pamuk bred nog?
3. Kapuscinski-teorin. Vissa yttranden av Horace Engdahl ger för handen att akademien skulle vilja bredda urvalet av pristagare till att även innefatta sådana som inte skriver i de specifikt "skönlitterära" genrerna. Journalisten och reseskildraren Ryszard Kapuscinski vore då en värdig huvudkandidat."
Ladbrokes odds har förändrats senaste dygnet! Joyce Carol Oates har passerat Tranströmer! Eeva Kilpi är högoddsare (101) medan Bob Dylan inte ens är med på listan. Satsar en tia på Orham Pamuk och två tior på Tranströmer och en hundring på Dylan (om han blir spelbar).
Adonis 2.75
Joyce Carol Oates 8.00
Philip Roth 10.00
Tomas Tranströmer 10.00
Ko un 13.00
Milan Kundera 13.00
Claudio Magris 15.00
Hugo Claus 15.00
Orhan Pamuk 15.00
Pramoedya Ananta Toer 15.00
Antoni Tabucchi 21.00
Harold Pinter 21.00
Ryszarda Kapuscinskiego 21.00
Amos Oz 26.00
Cees Nooteboom 26.00
Jean Marie Gustav
Le Clezio
Don DeLillo 34.00
Inger Christensen 34.00
Eeva Kilpi 101.00
Källa www.ladbrokes.com
Håll ett öra på P1, kl. 12.58 så får ni höra vem som fick årets pris!
" 1. Adonis-teorin. Vadslagningsfirman Ladbrokes ger idag Adonis det häpnadsväckande låga oddset 1:1,5 - vilket alltså skulle innebära att han har mer än 50 procent chans att få priset. Med mindre att du har insiderinformation så skulle jag rekommendera att du satsar dina pengar på internetpoker istället. Eller slantsingling. Adonis har förvisso varit en favorittippad kandidat i flera år, och det kan vara dags för en poet, men anledningen till att det talats så mycket om honom på sistone är främst att han råkade vara på bokmässan och aktuell med en översättning till svenska. - Adonis är möjligen utbytbar mot någon annan poet, till exempel Gennadij Ajgi, Adam Zagajewski, Inger Christensen eller Tomas Tranströmer.
2. Philip Roth-teorin. Efter priset till Jelinek kan det vara dags för någon med en bredare publik. Till Roths fördel talar att han både är gammal och aktiv, och har skrivit några av sina bästa romaner (till exempel The Human Stain) på senare år. - Roth är möjligen utbytbar mot någon annan bredare författare, till exempel Mario Vargas Llosa. Kanske är också Pamuk bred nog?
3. Kapuscinski-teorin. Vissa yttranden av Horace Engdahl ger för handen att akademien skulle vilja bredda urvalet av pristagare till att även innefatta sådana som inte skriver i de specifikt "skönlitterära" genrerna. Journalisten och reseskildraren Ryszard Kapuscinski vore då en värdig huvudkandidat."
Ladbrokes odds har förändrats senaste dygnet! Joyce Carol Oates har passerat Tranströmer! Eeva Kilpi är högoddsare (101) medan Bob Dylan inte ens är med på listan. Satsar en tia på Orham Pamuk och två tior på Tranströmer och en hundring på Dylan (om han blir spelbar).
Adonis 2.75
Joyce Carol Oates 8.00
Philip Roth 10.00
Tomas Tranströmer 10.00
Ko un 13.00
Milan Kundera 13.00
Claudio Magris 15.00
Hugo Claus 15.00
Orhan Pamuk 15.00
Pramoedya Ananta Toer 15.00
Antoni Tabucchi 21.00
Harold Pinter 21.00
Ryszarda Kapuscinskiego 21.00
Amos Oz 26.00
Cees Nooteboom 26.00
Jean Marie Gustav
Le Clezio
Don DeLillo 34.00
Inger Christensen 34.00
Eeva Kilpi 101.00
Källa www.ladbrokes.com
Håll ett öra på P1, kl. 12.58 så får ni höra vem som fick årets pris!
2005-10-11
Schlagerreflektioner 10/10 (kl. 20.30-23.00)
Tidskriften Schlager har fortfarande många anhängare! Det var säkert runt 500 personer som letat sig till MONDO för att fira 25-åringen. Kön till entrén för gäster ringlade sig långt ut på Medborgarplatsen.
Trots att Schlager bara fanns i 5 år förändrade den svensk musikjournalistik. Schlager blev bryggan mellan de mer politiska tidskrifterna med Musikens Makt i spetsen och dagstidningarnas nöjesbevakning. I Schlager hittade man ALLT, musik, film, konst, litteratur. Unga nyskapande skribenter som skrev om de nya artisterna.
(Tyvärr har jag donerat min samling Schlager till Rock City och Svenska Rockarkivet, så några smakprov på artiklar kan tyvärr inte ges. Man kan hoppas att Schlagergänget ger ut en bok med de främsta artiklarna.)
Schlagernatten inleddes med Martin Rössel och Lars Cleveman från Dom Dummaste intog en av de mindre scenerna på Mondo och levererade ett par av de gamla egensinniga låtarna. ”John hastar fram på skidorna…” Människor minglade. Trängdes i barerna. Studerade utställningen med gamla Schlageromslag och alla fantastiska bilder av Mats Bäcker, Lars Torndahl, Joakim Strömholm och Hatte Stiwenius. Dessa tidsdokument är absolut värda en ordentlig fotobok.
Lite tunnhårigare, lite rundare men fortfarande lika välklädd äntrade Johan Kinde (Lustans Lakejer) scenen och sjöng ”Begärets dunkla mål” till stillsamt pianokomp. Vackert. Även ”Massans sorl” framfördes till sparsamt ackompanjemang. Lite malplacerade verkade ”gubbarna” i Adolphson & Falk vara. Synthpionjärerna framförde istället ett par av sina hits till ackustiska gitarrer och kontrabas. Arrangemangen hörde snarare hemma på Nalen eller Fashing. Desto rockigare var gubbarna i Eldkvarn. De brinner mer för varje år! Kvällens temperatur höjdes avsevärt när de började spela ”Skyldig” och ”Man utan namn” från den epokgörande LP:n ”Musik för miljonärer” från 1980. Otroligt tätt och rökigt på scenen. Avslutande ”3:ans spårvagn genom ljuva livet” rullade tungre och fortare än när jag såg dom i Vimmerby för ett par veckor sedan. Eldkvarn äger!
Ståålfågel är ett av de många 80-talsbanden som inte existerar längre, men frontfiguren Peter Brundell har ett nytt projekt som heter Fågel Roc med en mycket duktig sångerska. De fick också bara spela tre låtar, varav de två första var ett par gamla örhängen från Ståålfågeltiden; ”Stupet” och klassikerna ”Sällskapa mig genom natten”. Lite mer spännande arrangemang med gitarr och trumma (med vissa effekter). Deras texter, som ofta handlar om existentiell ensamhet i vårt högteknologiska samhälle känns mer aktuella än någonsin.
"Sällskapa mig genom natten. Sällskapa mig genom natten".
Ett annat band med mycket tänkvärda och originella texter, åtminstone på de första plattorna, var Commando M Pigg. Kanske det band jag sett fram mest emot att se. De infriade alla förväntningar. Commando bytte medlemmar lite under de 10 år de höll på, på MONDO hade de fått ihop de flesta. Anders Karlsmark (bas, kör), Eva Sonesson (kvällens bästa sång!), Svante Fregert (favorittrummis som ikväll höll sig till tamburinen), Björn Wallgren (favoritgitarrist som var lite ringrostig), Peter Puders (gitarrist från de udda gudarna i TT Reuter), Anders Hernestam (trumslagare från Dom Dummaste, Apacherna, Weeping Willows m.m.). De inledde med en svindlande tung ”Sikta mot stjärnorna” där Peter Puders, som vanligt, trollade med strängarna, och avslutade med en rykande ”Kemal” (tillängnad den blivande EU-nationen Turkiet?). Det märktes att en del av kvällens musikanter inte spelar lika ofta och energiskt längre, men Eva Sonesson tillhör den kategorin som förändlat sin röst en hel del sedan 80-talet. Fantastiskt sång! (Enligt uppgift jobbar hon numera som veterinär. Kanske sjunger hon för få djuren lugna?)
Sugen på att lyssna på gamla Commando-låtar? Surfa in på http://www.karlsmark.se/ och njut av ”Tom Puss”, ”Kemal” , ”Om nej”! Ren poesi!
Kan det bli mycket bättre? Rapport från Schlagerkvällen fortsätter (snart) ... om Brodde, Joppe, Stry, Karin...
Trots att Schlager bara fanns i 5 år förändrade den svensk musikjournalistik. Schlager blev bryggan mellan de mer politiska tidskrifterna med Musikens Makt i spetsen och dagstidningarnas nöjesbevakning. I Schlager hittade man ALLT, musik, film, konst, litteratur. Unga nyskapande skribenter som skrev om de nya artisterna.
(Tyvärr har jag donerat min samling Schlager till Rock City och Svenska Rockarkivet, så några smakprov på artiklar kan tyvärr inte ges. Man kan hoppas att Schlagergänget ger ut en bok med de främsta artiklarna.)
Schlagernatten inleddes med Martin Rössel och Lars Cleveman från Dom Dummaste intog en av de mindre scenerna på Mondo och levererade ett par av de gamla egensinniga låtarna. ”John hastar fram på skidorna…” Människor minglade. Trängdes i barerna. Studerade utställningen med gamla Schlageromslag och alla fantastiska bilder av Mats Bäcker, Lars Torndahl, Joakim Strömholm och Hatte Stiwenius. Dessa tidsdokument är absolut värda en ordentlig fotobok.
Lite tunnhårigare, lite rundare men fortfarande lika välklädd äntrade Johan Kinde (Lustans Lakejer) scenen och sjöng ”Begärets dunkla mål” till stillsamt pianokomp. Vackert. Även ”Massans sorl” framfördes till sparsamt ackompanjemang. Lite malplacerade verkade ”gubbarna” i Adolphson & Falk vara. Synthpionjärerna framförde istället ett par av sina hits till ackustiska gitarrer och kontrabas. Arrangemangen hörde snarare hemma på Nalen eller Fashing. Desto rockigare var gubbarna i Eldkvarn. De brinner mer för varje år! Kvällens temperatur höjdes avsevärt när de började spela ”Skyldig” och ”Man utan namn” från den epokgörande LP:n ”Musik för miljonärer” från 1980. Otroligt tätt och rökigt på scenen. Avslutande ”3:ans spårvagn genom ljuva livet” rullade tungre och fortare än när jag såg dom i Vimmerby för ett par veckor sedan. Eldkvarn äger!
Ståålfågel är ett av de många 80-talsbanden som inte existerar längre, men frontfiguren Peter Brundell har ett nytt projekt som heter Fågel Roc med en mycket duktig sångerska. De fick också bara spela tre låtar, varav de två första var ett par gamla örhängen från Ståålfågeltiden; ”Stupet” och klassikerna ”Sällskapa mig genom natten”. Lite mer spännande arrangemang med gitarr och trumma (med vissa effekter). Deras texter, som ofta handlar om existentiell ensamhet i vårt högteknologiska samhälle känns mer aktuella än någonsin.
"Sällskapa mig genom natten. Sällskapa mig genom natten".
Ett annat band med mycket tänkvärda och originella texter, åtminstone på de första plattorna, var Commando M Pigg. Kanske det band jag sett fram mest emot att se. De infriade alla förväntningar. Commando bytte medlemmar lite under de 10 år de höll på, på MONDO hade de fått ihop de flesta. Anders Karlsmark (bas, kör), Eva Sonesson (kvällens bästa sång!), Svante Fregert (favorittrummis som ikväll höll sig till tamburinen), Björn Wallgren (favoritgitarrist som var lite ringrostig), Peter Puders (gitarrist från de udda gudarna i TT Reuter), Anders Hernestam (trumslagare från Dom Dummaste, Apacherna, Weeping Willows m.m.). De inledde med en svindlande tung ”Sikta mot stjärnorna” där Peter Puders, som vanligt, trollade med strängarna, och avslutade med en rykande ”Kemal” (tillängnad den blivande EU-nationen Turkiet?). Det märktes att en del av kvällens musikanter inte spelar lika ofta och energiskt längre, men Eva Sonesson tillhör den kategorin som förändlat sin röst en hel del sedan 80-talet. Fantastiskt sång! (Enligt uppgift jobbar hon numera som veterinär. Kanske sjunger hon för få djuren lugna?)
Sugen på att lyssna på gamla Commando-låtar? Surfa in på http://www.karlsmark.se/ och njut av ”Tom Puss”, ”Kemal” , ”Om nej”! Ren poesi!
Kan det bli mycket bättre? Rapport från Schlagerkvällen fortsätter (snart) ... om Brodde, Joppe, Stry, Karin...
Nostalgitrippar med Schlager
Det var många gamla rockrävar och pophjältinnor på Mondo igår kväll, både i baren och på scen. Bäst i mitt tycke var Stry, Commando M Pigg (med den gudomlige Peter Puders på gitarr och Eva Sonesson vid micken) och Reeperbahn, som framförde Marrakesh och Den sjunde vågen. Högst volym nådde Brodde från Brända Barn, vevandes med armarna och Joppe Pihlgren hade Bensin i blodet precis som i fornstora dar... Undrar om Lädernunnan-Jonas dök upp eller ej?! Jag drog ju hem med sista tunnelbanan. 
(Klicka för större bild)
Ovan, fr vänster:
Eldkvarn, som faktiskt var riktigt tajta.
Olle Ljungström med fusklapp.
Grym husbandsgitarrist och Dan Sundqvist i Reeperbahn.
Mitten:
Peter Puders och Eva Sonesson. Fortfarande grymt (t)unga.
Höger:
Joppe "från Utbildningsradion" Pihlgren tar av sig sin MC-jacka
Mannen som numera verkar stryka sin skjortor: Stry Terrarie.
Sist - en liten bild på Anders "Brodde" Brodin:
Hey hey, my, my, Rock n' roll will never die
2005-10-06
Joyce Carol Oates knappar in på Adonis/Tranströmer!
Till skillnad från Bob Dylan så har Joyce Carol Oates varit en av de mest Nobelpristippade författarna de senaste åren. Just nu trea på Ladbrokes lista och gånger pengarna. I dagarna kom hennes senaste roman "Mother, missing". Kanske ett tecken? Stig Hansen på Expressen kom över ett ex. i London och ligger nu sömnlös och läser. Annars är det ganska tyst med spekulationer kring "världens mest eftertraktade literaturpris". Kanske dags för Svenska Akademien att byta mediastrateg!?
Eeva Kilpi ger för övrigt 34 gånger pengarna, Inger Cristensen 51! Bevaka oddsen på www.ladbrokes.com
Nästa vecka får vi veta vem som tog hem Litteraturpriset!
p.s. surfa runt bland alla tidigare Nobelpristagare på Wikipedia!
Eeva Kilpi ger för övrigt 34 gånger pengarna, Inger Cristensen 51! Bevaka oddsen på www.ladbrokes.com
Nästa vecka får vi veta vem som tog hem Litteraturpriset!
p.s. surfa runt bland alla tidigare Nobelpristagare på Wikipedia!
2005-10-05
...snart Schlager-dax! (10/10 på MONDO)
Programmet fylls på! Hjältarna samlas till fest!Läs mer på Schlager25! (bl.a. 1:a numret och en hel del om de medverkande artisterna).
---pressmeddelande---
Schlagerapostlarna & Mondo i samarbete med Rockklassiker 106,7 presenterar
-den första riktiga svenska rocktidningen:
SCHLAGER 25 årskalas
född 1980-10-10 firas 2005-10-10.
MÅNDAG 10 OKTOBER KL. 20.00-03.00! MONDO Medborgarplatsen, Stockholm
Frottera dej! Blanda din tidlösa skönhet med det 80-talistiska vimlandet!
Live på scen:
ELDKVARN
ADOLPHSON & FALK
JOHAN KINDE (Lustans Lakejer)
COMMANDO M PIGG
FÅÅGEL ROC (Ståålfågel)
STRY TERRARIE (Besökarna, Garbochock, Ebba Grön, Imperiet)
KARIN WISTRAND (Lolita Pop)
OLLE LJUNGSTRÖM (Reeperbahn)
BRODDE (Brända Barn)
ZACKE (Diestinct,TV4)
JONAS ALMQVIST (Black Army, Lädernunnan)
+ ÖVERRASKNINGAR
och
SCHLAGERS 25-ÅRS ORKESTER
Jerker Odelholm * Norpan Eriksson * Fredrik Blank * David Nyström
DJs Gurra Ljungstedt (Ebba Grön)
Åke Unger (TV3-sporten)
Håkan Waxegård (Hultsfred)
M.FL.
Fotoutställning
Lars Torndahl
Joakim Strömholm
Hatte Stiwenius
Mats Bäcker
Sveriges författare bäst i fotboll!
I helgen avgjordes VM i fotboll för författare i Italien. Det skandinaviska laget, förstärkt med en dansk, en norrman och en finne, slog Tyskland i finalen.
I det vinnande laget märktes bl.a. Fredrik Ekelund, Per Hansson, Peter Kihlgård och Niclas Kindvall. Var inte den fotbollsmeriterade Björn Ranelid med i laguppställningen? Eller den spänstige PO Enquist? Om det var tillåtet att förstärka laget med kvinnor så skulle Beate Grimsrud vara en stor tillgång.
Den svenska laguppställningen och taktiken har varit minst sagt hemlighetsfull. Bättring!
Det italienska laget lär haft egen tränare och det ungerska laget insisterade på att alla matcher skulle vara 90 minuter långa, trots att en tredjedel av dem var över femtio år gamla.
Detta räckte dock inte mot det Svensk/Skandinaviska laget som vann författar-VM.
Vi väntar med spänning på referat, bilder, sånger och inspirerade dikter från matcherna. (Vänsterbacken Magnus Sjöholm skriver i Borås Tidning, meddelar att Fredrik Ekelund gjorde 3 mål.)
En sista undran; vem coachade laget? Den fotbollstokige Torgny Lindgren hade kanske svårt att slita sig från Nobelpris-mötena, men Ragnar Strömberg eller Kristina Lugn kanske lade upp taktiken!?
I det vinnande laget märktes bl.a. Fredrik Ekelund, Per Hansson, Peter Kihlgård och Niclas Kindvall. Var inte den fotbollsmeriterade Björn Ranelid med i laguppställningen? Eller den spänstige PO Enquist? Om det var tillåtet att förstärka laget med kvinnor så skulle Beate Grimsrud vara en stor tillgång.
Den svenska laguppställningen och taktiken har varit minst sagt hemlighetsfull. Bättring!
Det italienska laget lär haft egen tränare och det ungerska laget insisterade på att alla matcher skulle vara 90 minuter långa, trots att en tredjedel av dem var över femtio år gamla.
Detta räckte dock inte mot det Svensk/Skandinaviska laget som vann författar-VM.
Vi väntar med spänning på referat, bilder, sånger och inspirerade dikter från matcherna. (Vänsterbacken Magnus Sjöholm skriver i Borås Tidning, meddelar att Fredrik Ekelund gjorde 3 mål.)
En sista undran; vem coachade laget? Den fotbollstokige Torgny Lindgren hade kanske svårt att slita sig från Nobelpris-mötena, men Ragnar Strömberg eller Kristina Lugn kanske lade upp taktiken!?
2005-10-03
Nobelpriset i litteratur... ("is blowing in the wind")
Det börjar dra ihop sig till att utse vem det är som får årets Nobelpris i litteratur. Under Bokmässan i Göteborg pågick det spekulationer mellan montrarna (har jag hört). Östgöta Correspondenten lyckades fånga två av de senaste årens mest föreslagna kandidater på samma bild; http://www.corren.se/archive/2005/10/1/idcguyg5ndxplaz.xml?category1=1096984640-27&
Tranströmer vs. Adonis!
Enligt vadslagningsfirman Ladbroke´s toppar Adonis! Men själv sätter jag några kronor på att det snart är dags för Bob Dylan! Han var ju föreslagen redan på 60-talet då bl.a Gunnar Harding och CH Svenstedt förde fram hans namn på ett möte som författarförbundet hade. Eftersom Dylan ägnar sig åt en sådan "låg" konstart som musik så har han säkert inte diskuterats på allvar i Börshuset. Men förra året utkom han ju med den första av en planerad biografisk triologi. Ett litterärt mästerverk enligt de flesta läsare och kritiker. Del två av "Chronicles" kommer i höst!
Från en säker källa så har minst ett par av Svenska Akademiens medlemmar hörts nynna på "the times they are a-changin" när de vandrat omkring bland de digra bokhyllorna i Börshuset! Kan det vara ett tecken på att nya vindar blåser inom den traditionstyngda Akademien? Har Horace fört in lite nytt tänkande? Det anrika sällskapet sponsrar ju t.o.m. ett fotbollslag numera (Mjölby AIS).
Mitt tips är att Bob Dylan kommer att få Nobelpriset i litteratur inom ett par år. Kanske får han vänta tills alla tre delar av "Chronicles" kommit ut! (En alldeles ny klippbok med Dylaniania har just släppts! Rec. i Corren.)
Bob Dylan "is knockin' on Horace door"!!!
http://www.svenskaakademien.se
http://www.bobdylan.com
Tranströmer vs. Adonis!
Enligt vadslagningsfirman Ladbroke´s toppar Adonis! Men själv sätter jag några kronor på att det snart är dags för Bob Dylan! Han var ju föreslagen redan på 60-talet då bl.a Gunnar Harding och CH Svenstedt förde fram hans namn på ett möte som författarförbundet hade. Eftersom Dylan ägnar sig åt en sådan "låg" konstart som musik så har han säkert inte diskuterats på allvar i Börshuset. Men förra året utkom han ju med den första av en planerad biografisk triologi. Ett litterärt mästerverk enligt de flesta läsare och kritiker. Del två av "Chronicles" kommer i höst!
Från en säker källa så har minst ett par av Svenska Akademiens medlemmar hörts nynna på "the times they are a-changin" när de vandrat omkring bland de digra bokhyllorna i Börshuset! Kan det vara ett tecken på att nya vindar blåser inom den traditionstyngda Akademien? Har Horace fört in lite nytt tänkande? Det anrika sällskapet sponsrar ju t.o.m. ett fotbollslag numera (Mjölby AIS).
Mitt tips är att Bob Dylan kommer att få Nobelpriset i litteratur inom ett par år. Kanske får han vänta tills alla tre delar av "Chronicles" kommit ut! (En alldeles ny klippbok med Dylaniania har just släppts! Rec. i Corren.)
Bob Dylan "is knockin' on Horace door"!!!
http://www.svenskaakademien.se
http://www.bobdylan.com
KKFK på bokmässan
KKFK besökte förstås Göteborg i helgen för att ta del av mässans höjdpunkt: Kennets Klemets läsning på "Rum för poesi" på lördagseftermiddagen. Klemets är, som alla poesiälskare vet, en urstark uppläsare och scenpersonlighet. Har man en gång sett honom fr amträda glömmer man det aldrig.
Denna gång släntrade poeten in direkt från det göteborgska hällregnet (om inte KKFK tog avstånd från sådana fånigheter som vissa andra bloggare sysslar med så skulle vi dessutom härmed utnämna Kennet Klemets till mässans snyggaste) exakt i samma ögonblick som Mara Lee avslutade sitt framträdande och intog sedan scenen med sedvanlig närvaro och auktoritet.
Med fötterna djupt i den beatnikska myllan, med en musikalitet utöver det vanliga och med en säregen puls mässar Kennet Klemets fram sin dikt, den långa och hypnotiska "Slutstycke", där poeten gestaltar en själ, en mottagare av intergalaktiskt brus, ett vidöppet psyke, som låter sig genomströmmas av den tid vi lever i och dess yttersta konsekvenser i form av upplösning och kaos.
Klangvärldar i huvudet, rulltrappor, autostrador
Tvärs igenom tidszoner, höga cirrusmoln
(Like a surfer on a perfect wave to hell)
Det är intensivt som en svetslåga, kallt som is, och djupt rörande. Med sitt suggestiva och bråddjupa framförande utgör Kennet Klemets själva essensen av ordet poesi: passion..
Denna gång släntrade poeten in direkt från det göteborgska hällregnet (om inte KKFK tog avstånd från sådana fånigheter som vissa andra bloggare sysslar med så skulle vi dessutom härmed utnämna Kennet Klemets till mässans snyggaste) exakt i samma ögonblick som Mara Lee avslutade sitt framträdande och intog sedan scenen med sedvanlig närvaro och auktoritet.
Med fötterna djupt i den beatnikska myllan, med en musikalitet utöver det vanliga och med en säregen puls mässar Kennet Klemets fram sin dikt, den långa och hypnotiska "Slutstycke", där poeten gestaltar en själ, en mottagare av intergalaktiskt brus, ett vidöppet psyke, som låter sig genomströmmas av den tid vi lever i och dess yttersta konsekvenser i form av upplösning och kaos.
Klangvärldar i huvudet, rulltrappor, autostrador
Tvärs igenom tidszoner, höga cirrusmoln
(Like a surfer on a perfect wave to hell)
Det är intensivt som en svetslåga, kallt som is, och djupt rörande. Med sitt suggestiva och bråddjupa framförande utgör Kennet Klemets själva essensen av ordet poesi: passion..
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)